Vi sammanstrålar på Centralen, eftersom det är svårt att hoppa in i en bil där vid Slussen, och österut kör vi och vägen blir smalare och smalare och smalare och smalare och tar till slut slut mitt i en skog av aluminium/trä/kolfibermaster.
Vi är på Bullandö, där man kan titta på segelbåtar.
Jag är amatör på segelbåtar.
Om man ska vara helt ärlig så är jag mer än amatör. Jag kan inte ett skit om segelbåtar. Nada. Niente. Jag har alltså knappt ens gått på en segelbåt. Ever.
Kärleken himlar med ögonen när jag säger helt fel saker, inte tycker att en 45fots segelbåt är så himla stor, men visst räcker det väl ändå med en 30?? Spelar det så stor roll, verkligen?
Du anar inte, säger han. Vi måste åka förbi gustavsberg, där de bygger Arconor, så... Har vi tur är någon där, så du får se på riktigt, invändigt...
Jaja, säger jag, och hänger mig åt bjärt färgade båtstöd som står övergivna när båtarna flyttat ner i sitt rätta element.
(Kärleken himlar med ögonen när jag lägger mig ned på rygg på marken för att få en bra vinkel. Jag skrattar åt honom, som inte begriper sig på att förstå när stor konst skapas)
Jag kan inte låta bli att bli lite provocerad av miljön. Av alla segelbåtar. Inte av de där vanliga segelbåtarna, de där som vi vanliga människor kan ha råd med, utan av de där andra
För vi går och tittar på de han gillar och de är väl fina, jovisst och de heter Arcona och de heter...ja, vad det nu var, cote du solei?, och ... De ÄR fina och stora och bra men är de inte onödigt stora? På land tittar vi också, på skrovformer, han pekar och demonstrerar och visst förstår jag att det är stor skillnad att segla en badbalja och en båt med ett snabbt skrov, visst förstår jag, men ... ändå..?! Han blir allvarligt oroad när jag inte tycker det är någon större skillnad på en båt som är 40 och en annan som är 45 fot och att "de är väl inte så stora?"
Men det är de ju.
Det ser man när vi börjar gå och titta på vanliga segelbåtar.
Där masten INTE är grov som min midja. (Nästan)(Ehum)
Men är det inte bättre, invänder jag, att köpa en segelbåt som man har råd med, jämfört med att drömma om en jättebåt som man inte har råd med?? För man vill väl segla?
Helt uppenbart är att jag inte fattar ett jota.
"Man kan inte segla såna där småbåtar. Min förrförra båt var på 35fot. Aldrig mer" säger han.
Jahapp...?
Men visst åker vi förbi Gustavsberg och Arcona på hemvägen. Vi har tur, VD'n är där och vi välkomnas ombord. När vi går (klättrar?) ner i båten, ner i salongen så... Jovisst är det en stor båt. Absolut. Fantastisk träinredning. (Klicka på Arcona-länken här ovan och titta, det ÄR tjusigt!) Jag känner mig en smula korkad när de resonerar om självskotande segel och backstag, spridare, självslående fock och allt vad det heter och jag blir tyst och tittar mig bara runt och tänker: Man kan BO här. Tvättmaskin blir nog svårt, men bo kan man...
Men solen skiner och mannen är vid min sida och...
...tja, jag brukar ju aldrig bli åk-/sjösjuk så det där löser sig säkert, om det blir aktuellt.
