lördag 13 oktober 2007

Nene.

Nene.

Det här finns inte.

Bara så du vet.

*skakar på huvudet*

fredag 12 oktober 2007

Passionernas tid

Passionernas tid är förbi.
Oåterkalleligen borta, precis som ett tåg som gått, lämnat perrongen. Somliga av oss står kvar av egen fri vilja, medan andra inte vågade hoppa på. Några ramlade nog av i farten också, jag ser fler än ett skrubbsår, mer än en stukad självkänsla gnids av nariga händer.

Jag står på perrongen, tåget har gått och jag är nöjd med det.
Jag säger NejTack till den stora passionen.
Nej Tack till utspelen. Kriserna och sammandrabbningarna.

En gång bet och slog jag en man.
Att driva sig själv över den gränsen att jag faktiskt... att orden inte längre räckte till...
Det var ingen trevlig självinsikt.

Så vill jag aldrig älska en annan man igen.
Till det säger jag Nej Tack.

Så hur vill jag då älska?
Och blir kärleken tam och blodlös utan de där dramatiska scenerna?

Jag vet inte.

Jag vet bara att dramatiken kostar mer än den smakar: Då älskar jag utan att bli älskad. Då bär jag utan att bli buren.

Nog med det.

Det är nog med det.

Jag klipper topparna och i gengäld slipper jag de djupaste hålen.

Passionen åker vidare med tåget, kvar på perrongen står jag, med tryggheten, tilliten, vänskapen och kärleken.

Det känns helt ok, faktiskt rent av bra.

torsdag 4 oktober 2007

Free Burma!


Free Burma!

Maxat.


...och när jag sätter tänderna i hamburgaren blir jag förvånad: Det är ju gott!?

Sen kommer jag på varför.
Jag gick ju in på Max istället för på SunkFinnsÖveralltGårFortBukfylleMcDonalds...

måndag 1 oktober 2007

Pervers njutning.

Ja, jag erkänner.
Jag har laster.

En av de mer njutningsfulla är en process jag genomgår varje månadsskifte.

Jag, liksom de flesta av oss, sitter en stund och registrerar räkningar i en betalningsorder på en internetbank. Det är inte någon speciellt trevlig stund, men för det mesta funkar allt, och jag har tillräckligt mycket pengar kvar efteråt, för att ha råd med en matbit lite då och då under återstoden av månaden.

Så ligger en stor slarvig bunt med betalda räkningar och upprivna fönsterkuvert på golvet intill min fåtölj.

Tror ni att jag hör till dem som noga och ordentligt sätter in de betalda räkningarna i en prydlig pärm som står på en hylla prydlig hylla?

I så fall kan du sluta läsa här, och stanna i din illusion.

ELLER så kan du fortsätta.


En gång i tiden försökte jag vara så där duktig.
Pappershögarna växte, och jag slet för att hålla dem under kontroll.
Det var ett konstant pågående misslyckande.
Ångesten steg, dessutom blev det så påtagligt, för på den tiden var inkomsterna större men också utgifterna.
Mycket större.

Så jag har en djupt inarbetad avsky för att betala räkningar.

Men jag har hittat ett sätt att få ge igen på dem, de jävlarna.

Jag MAL dem.

Rätt åt dem!!

MUAHAHAHA!!

Saker som skett och absolut INTE skett.

Igår sammanstrålade jag med Carcol och Peterlina.
Also Known As Scrapdårarna
Där var också ett fat med fantastiska muffins, en Mycket Välbakad banankaka med vidhängande Jeez och Min-Guddotter-i-blivande.

Samt.

Drottningen, hennes yngre syster och en Oerhört Lila Tårta. Cooolt.

Tanken var OND från Scrapdårarna. Precis som langare: Vi bjuder flott, så torskar dom.
Och de bjöd.
Och trevligt var det.
Och KUL var det. Skitkul faktiskt.

Så långt skedde somligt.

Nu ska vi gå in på sånt som INTE skett sedan dess.




I natt har jag inte drömt om pappersark och den där klämcuttermojängen. (Den kallas visst KUK..! Och nej, det är absolut inte mitt påfund!)

I dag har jag INTE varit på Panduro.
Jag har INTE köpt en plastmapp att ha scrapark i.
Jag har INTE köpt bakgrundsark, såna där styva, och jag har INTE köpt såna där mönstrade ovanpåpapper.
Nej.
Nejnej.

Inte jag, inte.

Och OM någon spårar en sådan dylik händelse, t.ex. genom en elektronisk betalning på 135 kronor så är det ett Falsifikat.

Bara så ni vet.