Ja, som små lamm var vi nog, då (eller inte!), för så länge länge sedan. Maria, Malin, alla Annor, Håkan, jag, Gertrud, Emma, Magnus, Jens... Vi var en hel hop med små yngel och vi blev en klass, en skolklass i Mariaskolan på Södermalm.
På den tiden hade man musikklasser där, som hörde samman med de mer namnkunniga musikklasserna på Adolf Fredriks skola. (Idag har man samlat verksamheten under ett tak)
Det är länge sedan.
Herrejösses så länge sedan det är.
För 20 år sedan tog vi, de, ni grundenten tillsammans. Själv flyttade jag i åttan.
Ändå blev jag nu kallad till återträff, till Memory Lane i Gamla Stan, till ett Källarvalv på Pelikangränd och dit går jag och märklig nog känner jag igen nästan alla och ännu märkligare lyckas jag få till rätt namn på alla (utom Susanna, förlåt!)
Alla har blivit så ... annorlunda, vuxna, vackra, stiliga...
På bordet låg självklart ett sånghäfte.
Självklart.
Vi var ju en musikklass, vi sjöng fyrstämmigt från 4:e klass hela vägen genom grundskolan. Några av oss jobbar professionellt med musik idag, men de flesta har valt andra vägar. Några gör som jag; musicerar i någon form på hobbybas.
Inte sjutton mindes jag allt i det där häftet, men märkligt mycket satt som en fläskläpp bara Malin, med sitt gehör, gav ton. Vi sjöng Se Guds Lamm, vi sjöng Vi Gånga Oss På Tiljor och när vi högg i med Sommarpsalm (Ja, ni känner igen den: En vänlig grönskas rika dräkt...) så smög åhörare uppifrån Österlånggatan ner i gränden, ner för trappen och in i hallen för att glutta, höra efter vad som lät, diskret smygandes och applåderandes...
Ja.
Det är den enda av de skolklasser jag gått i, vars återträff jag valt att komma på.
Det var en mycket trevlig kväll.
Jag hoppas det inte behöver ta tio år tills vi träffas igen.
.
