Jag sitter här i godan ro på min balkong, lyssnar på svalornas skrin och skvalet från dammen när ett oväntat ljud får mig att titta upp.
Gissa om jag blir förvånad när jag ser, förstår, vad det är jag hört.
Ljudet av en jättelik blåslampa.
I ögonhöjd för mig, som bor på femte våningen.
De lyckas få höjd nog att ta sig över rullstensåsen, men därbakom försvinner de.
Hmmm.
Antagligen insåg de att jag bara har Zoegas hemma...
.
