För hur tänker man när man bjuder in Stein Henningsen för att få konstbiennalen invigd?
Många gånger har jag gått i parken där i Luleå och tittat på konstig konst. Ibland rolig konst, då och då vacker, ofta tankeväckande.
Ett år hade någon hängt upp massor av rosa, gröna och vita skor i ett stort träd. Sånt får mig att tänka och undra, och det är väl säkert en poäng med det.
Ett år stod en lokalbuss parkerad, halvvägs ner i en fontän, med hela taket fullt av blommor.
Men nu. Nu har någon fått en hjärnblödning, för istället för snedseglande bussar eller gåtfullt blåmålade granitblock i skogsmiljö så bjuder man in... ja... Är det KONST att (inte få) krossa fårskallar??
DN: "Fredskonstnär polisanmäld för våld"
Aftonbladet:Norsk konstnär till attack mot väktare
Nu är jag ju bara en vanlig medborgare, utan akademisk grad från konstfack, men nog är det här mer konstigt än konst??
Är det en poäng för konstnärer att göra konstiga saker som inte är konst? I tyskland var det ju någon galning som ställde ut likdelar, och för inte så länge sedan stod en annan märklig människa på norrlandsoperans scen och kissade. (Om det skriver Drottningen roligt här och här.)
Märkligt.
Undrar om han Henningsen fått sitt meddelande framfört, och om världen förstod det, nu efter allt spektakel kring de där fårskallarna.
(Han är tydligen en etablerad och erkänd fotograf - litar han inte till devisen: En bild säger mer än tusen ord?)
Det känns på något sätt som om han skriker så högt att ingen hör.
Men lammen är tysta, det är en sak som är säker.
.
