Jag kände på mig att det här skulle ramla ner på mig. Jag visste det, och när det är en präst, som därmed har GUD på sin sida så ... Jaja... Vissa muckar man helt enkelt inte med... *s*
Mitt dilemma är ju då att jag är så rysligt normal att jag inte tror att jag kommer kunna komma på sex underligheter om mig själv.
*hostar hysteriskt*
1. Jag tycker om lådor, askar, fack och burkar. Jag tycker om att sortera, att sätta etiketter på fina burkar och jag avskyr skafferier med läckande mjölpåsar. Jag häller över allt i prydliga burkar. (Man skulle, med detta som grund, kunna inbilla sig att jag är en ordningsfull, näst intill pedantisk persion. Så är det nu inte. Inte alls. Ofta är det mer välstädat i mitt skafferi än i mitt kök och köksbordet är min absolut bästa avställningsyta. Där äter jag så gott som aldrig...! Man får helt enkelt inte plats!
2. Jag, precis som honsomdumpadedethäriminblog har överrörliga leder. Även jag har förtjust/förskräckt min omvärld med mina tumleder, armbågar och axlar på åtskilliga kalas. Jag fick en gång för mig att jag skulle lära mig att hoppa fallskärm, men fick inte klartecken från läkaren. (Ja, man måste alltså "bli godkänd" av en läkare för att få sin licens) "Det är bara en tidsfråga innan du kommer bryta dig sönder och samman vid en landning."
Puckat nog argumenterade jag: "Hur menar du?".
Då böjde han min fot och sa: Så där ska inte en led kunna göra. Dessutom har du så tunn muskulatur att musklerna inte håller leden på plats vid belastning. Du kommer inte stuka dig. Du kommer bryta fotlederna, rakt av.
Jahapp.
Nå, i övrigt har jag inte lidit märkbart av mitt handikapp!
3. Jag tycker inte om öl.
Det är nu inget stort bekymmer för mig, men delar av min omvärld betraktar mig i bästa fall som ett Ufo, i värsta fall som om jag behöver hjälp, behöver komma till frälsning, få utbildning i ärendet och insikt om hur fel jag har.
Ibland tar jag det hela med ro.
Ibland kan jag faktiskt lukta på ett ölglas. Till och med med öl i.
För det mesta skrattar jag bara, och tänker: Nå, de bryr sig i alla fall om mig och mitt väl och ve!
Om jag, av sociala skäl, faktiskt känner mig tvingad att dricka öl, så kan jag till nöds få i mig några klunkar av ett engelskt ale, Newcastle. Men jag är tacksam om någon hjälper mig med glaset, så jag kan få något godare istället, när jag blivit av med det. Annars brukar jag se till att tappa bort glaset också, och byta ut det mot rödvin eller cider eller vatten eller ungefär vadsomhelst som är godare än öl.
4. "Du tänker för mycket och dammsugar för lite"
Citatet är från en vän, som jag numer inte umgås med så mycket, men likväl är det sant. Jag har lätt att börja fundera, analysera, grunna och grubbla. Tillit och tillförsikt är inte mina bästa grenar. Jag har mycket snabbare att börja fundera över vad du, han, hon tänker, känner eller tycker om mig, än att tvärtom bestämma mig för vad JAG vill, känner eller tycker.
Jag övar aktivt på det här, och jag blir bättre och bättre, men nog hittar jag mig själv djupt ner i lera och självömkan i något dike lite då och då.
5. Jag tycker väldigt mycket om choklad. Bästa chokladen hittar man i Bryssel, hos Pierre Marcolini eller Wittamer. Tyvärr bor jag inte i Bryssel, så här hemmavid får jag hålla till godo med Chokladfabriken (Deras passionsfruktshjärtan är underbara) och Pralinhusets hallontryfflar.(Fast Pralinhuset var bättre när Älvan jobbade där)
Riktigt riktigt bra godsaker kan man också köpa hos Robert E.
Dessa är mina hovleverantörer på choklad. I övrigt är jag ganska så petimeternoga, och ofta tycker jag INTE om den choklad jag bjuds på, för söt, för fettig, för kvalmig. Marabous mjölkchoklad är vedervärdig, smakar bara margarin, och rysligt besviken blev jag när jag köpte praliner hos Gateau. DET gör jag aldrig om. Huvva!
6. Hmmm. Nu börjar det bli svårt. Knepigt rent av. Ja, visst har jag konstigheter för mig, men de är mer seriöst underliga, och passar inte in i den här sortens lista.
Så jag vänder på kuttingen, och låter ni, mina läsare, komma med förslag: Vad ska jag ha som sjätte punkt?
Vilka som ska få sprida den här farsoten vidare?
Ja...
Älvan
Besökaren
Karin Långström-Vinge
Fader Jonathan (Som jag egentligen inte känner alls, däremot läser jag gärna hans blog!
Kristina af Knusselbo
Barse
Grattis!
