Vad är värst, att vänta på ett tåg som inte kommer, eller att sitta på ett tåg som kör hundra meter, sen stannar, sen står still, sen står still, sen kör hundra meter igen?
Ungefär HUR stressad blir man om man ser minuterna passera?
Egentligen inte SÅ oerhört stressad, eftersom jag faktiskt har nästan 20 minuter på mig på centralen innan nästa tåg jag ska med kommer.
Men ett tåg som står mer still än går tar ganska lång tid på sig att ta sig fram.
I normala fall tar resan Jakobsberg - Stockholm C 18 minuter.
Jag kastar mig av tåget när jag väl är framme och tittar på tavlorna efter mitt Södertäljetåg. Och visst är det så. Mina 20 minuters marginal räckte inte. Jag blir stående 25 minuter till, väntandes.
Väl framme på jobbet möts jag av en brukare som är klart stirrig över att jag är sen. Han lider av helt andra sorters signalfel, MS är en mycket grym sjukdom, jag är lycklig över att mina nervbanor har färre signalfel än Banverkets järnvägar.
