Så som alla de här dagarna tillsammans med dig varit.
Du, jag, vi har bestämt sopat problem och konflikter under mattan. Sagt till varandra:"Ja, de finns, men innan vi ger oss i kast med att försöka lösa det ska vi njuta av sommaren" och märkligt nog har det fungerat.
I din hand är min, och vi går på varm kullersten i sagornas stad, vi är på väg hem till det hotell som vi från och med då, nu, har en ständig hemlängtan till.
Murar och staket in mot människors hus och frimärksstora trädgårdar, och på en av murarna ligger en rad små, målade stenar.
Invid stenarna ligger en lapp.
Lilla Eleen. Jag hoppas verkligen att ingen tog din guldpeng. Jag lade den i alla fall på bladet där den där blå stenen låg. Jag valde den just för att den var så fint blå, och för att den passade så bra i min hand. Nu ligger den på min balkong, på bordet på min balkong, och den kommer finnas i mitt liv länge, den minner mig om en förtrollad stund, en förtrollad plats.
