fredag 31 oktober 2008

Provsmakningsmeny

Mixerstaven är undantagslöst den apparat i köket jag gillar bäst.
Med den gör man smoothies.
Smoothies är bra!

Med löfte om en smoothie utför jag stordåd, och få saker är så bra att börja en dag med!

MUMS!!

Man kan göra annat också.
Man kan t.ex. mixa sönder havregryn till något som näst intill blir havremjöl.
Sen kan man ta en matsked havremjöl, två matskedar vatten och köra i micron några 15sekundersintervaller.


Sen smälter man lite smör och en fryst tärning bröstmjölk och vips har man både lite havregrynsgröt specialanpassad för en fyramånaders baby och ett intressant litet projekt framför sig.
Det här är nämligen nytt.
Nytt på riktigt.

Pojken får lite lite av gröten på en sked och ser förundrad ut. Hälften av klutten hamnar på handduken, men eftersom jag är en elak morsa fångar jag upp den och serverar igen.

Människor: Grimaserna!!

Det är TRAGEDI att jag inte hade en assistent här som kunde föreviga minerna.

Men med lite tur får jag samma miner nästa gång vi provar, och då kanske jag kan multitaska lite bättre.

Mmm. Men jovisst. Grötklutten försvinner.
Vi ska öva lite mer i kväll, eller i morgon. Jojo!

onsdag 29 oktober 2008

20/45

Jag tror på rutiner. Det är lättare att klara av tillvaron om man har rutiner. Vanor.
Särskilt om man själv är liten och tillvaron är stor, ohyggligt stor och mycket mycket obegriplig.

Så jag gör likadant varje kväll. I princip varje kväll i alla fall.

Jag tappar upp vatten i badkaret till pojken min. Ler åt hans badande. Sen gosar vi lite, han får en ny blöja, pyamas och till sist lite mat.

Ibland somnar han ifrån mig, i famnen, jag hinner inte bära honom i säng. Det är inte så bra: då vaknar han lätt när jag lägger honom i sängen.

Ibland hinner jag lägga honom innan han drar in handbromsen. Det är bättre.
Sen går jag som på nålar. Sover han verkligen? Tittar på klockan...

Jo. Vi passerade 20 minuter. Kanske kanske?

Jag går vidare på nålbädden.
Sen blir det som vanligt. Som de flesta kvällarna. Ungefär där, efter 45 minuters sömn vaknar han, olycklig.

Klarvaken.

Och jag sjunger.
Jag låter honom gråta.
Jag sjunger.
Jag smeker honom.

Han är ledsen. Vill inte.
Han är inte hysterisk, bara ledsen, och han vevar med armarna, de där små naglarna klöser och river, nappen åker ut med en farlig fart, skjuts som ur en kanon ur munnen, Plopp och jag petar tillbaks den. Gråten stillnar en halv minut, sen skjuts den ut igen, pojken tar ett andetag och laddar för en ny gråt.
Nej.
Han vill inte sova.
Alls.

Och jag funderar över gränserna här.

För jag vill att han ska lära sig att sova i sin säng, somna på kvällen. Jag vill inte att han ska ha min dygnsrytm, det är för sent för honom att somna vid tio. Han blir övertrött.
Samtidigt är det ju tokigt om han lär sig att det är Av Ondo att vara i sängen, att vi avslutar varje dag med en konflikt.

Hur gjorde/gör ni andra?

b l o g p a u s





Jo. Faktiskt.
Precis så är det, har det varit, är det.
Alltsom oftast.

Tror ni mig inte??

Nå, här då!



torsdag 9 oktober 2008

Timing!


Vilken fantastisk timing..!

tisdag 7 oktober 2008

Det är detaljerna som gör det...

I Puffen på DN.se:"Leksaksrekord
29.485 meter mäter legotornet som under helgen byggdes intill stadshuset i Wien. "

Ja, hur högt är tornet egentligen..?

*s*

Centimetrar, millimetrar, metrar, punkter och komman: Ibland blir det lite mycket att hålla rätt på :)

måndag 6 oktober 2008

Toppen!

..och idag toppar Expressen med ännu en stor nyhet.

Mord-Saaben är till salu.

"Mord-Saab"..?

Jag konstaterar bara att det uppenbarligen inte finns något viktigare att toppa expressens web med än det.

Det är goda nyheter!
Det innebär ju att klimathotet är avvärjt, att det är fred i Irak, i Darfur, i Georgien, att det är demokrati i Burma, att inga barn eller kvinnor misshandlas av sina fäder/män, att ingen behöver gå till skolan eller jobbet och ha magknip av oro, att hus inte längre kan brinna eller bilar krocka.

Välkommen till en vänligare värld!

fredag 3 oktober 2008

...

"Herre, min Gud,
måste människor alltid
liksom havet
pendla mellan ebb och flod?"




Dom Helder Camara, ur diktsamlingen Tusen skäl att leva.

torsdag 2 oktober 2008

Poll!

Ni som läser via en blogläsare - missa inte pollen här i bloggen. Sex dagar fungerar den, och jag är nyfiken, chopchop!

Det absolut otänkbara.

...och jag trycker igång DVD-spelaren, ett avsnitt av cityakuten rullar igång, jag viker tvätt.
Pojken har inte vaknat riktigt än, jag har just ätit frukost.

Det är avsnittet när Carters och Kems baby dör, dör i magen innan födseln, hon föder fram ett barn de vet är dött.

Shitshitshit.

Jag kastar mig över fjärrkontrollen, stänger av, spolar bort synintrycken.

Misslyckas.

In i sovrummet, lägger mig intill killen, som en stor boaorm lägger jag mig runt honom och känner värmen, doften. Han rör på sig, blir störd av mig. Vevar med armen:"Mamma, jag sover, låt mig vara!" men jag måste bara ...


Tanka lite.


Tillvaron utan...

Nä.

Bort med den tanken. Den är fullständigt otänkbar.