lördag 30 juni 2007

Långsamhet.

Jag är på jobbet och jag har tråkigt och för stunden sitter jag vid datorn, men jag blir avbruten ungefär en gång varannan minut.

Så är min dag just nu. Men det är ändå rätt ok. Jag blir avlöst om några timmar, då väntar Svärdsmannen och grillen och soffhörnet. Man kan absolut ha det värre.

Vad gör andra då? Ja Prästflickan har varit på Bauer-utställning. Tyvärr har jag inte möjlighet att besöka den, jag bor på fel plats - eller så är den felplacerad!

Kristina håller på att hämta sig efter sin Barcelonaresa. Dit skulle jag också vilja åka!

Jenny är världens mest gravida, och tar sig i kragen i allmänhet och efterlyser en lägenhet till en "from" norrlänning. Ja, jag har ju en del ovisade bilder från Skansen, jag ska ta tag i det där...

Peter pratar om sin anteckningsbok.

Ute regnar det.
Jag blir snart avlöst.
Det ska bli skönt att åka hem.

fredag 29 juni 2007

Nostalgi



Jag ler igenkännande när jag ser filmsnutten...

Jag har för mig att jag gillade det där programmet.

Bergljót Árnadóttir kan man se igen, ikväll, på TV, när SVT repriserar den fantastiska serien Tre Kärlekar av Lars Molin.

Finns den månne som DVD-box?

Uppdatering

Exakt hur tänkte jag där??
Jag hade en exakt minnesbild av Bergljót i "Tre Kärlekar" och hon är ju inte alls med, det är ju Lena T Hansson?!!

Me Bad!

Kan vi förlåta? Kan NI förlåta?


Jag bläddrar förbi notisen i DN, den om Jackie Arklöv men fastnar när jag hör om det hela på P1 Morgon.

Där intervjuas kommunalrådet i Storumans kommun om Ankarsunds intresseförenings beslut att låta polismördaren Jackie Arklöv ha en konstutställning, och byaföreningens ordförande uttalar sig också.

Mycket jordnära fångar de hela problemet i sin enkelhet. (Nej, jag kan inte citera exakt, eftersom jag inte hade papper och penna tillhands, och ljudfilerna av sändningen ännu inte lagts upp av Sveriges Radio)

...Det han gjorde var ju fruktansvärt, händelserna i Malexander...samtidigt måste man ju tro på att en människa kan sona sitt brott och återrehabiliteras i samhället...


Jag associerar vidare till en artikel jag ögnade i Aftonbladet igår. (Nej. Jag köper fortfarande inte såna skittidningar, men den låg på jobbet och jag hjälpte min brukare att bläddra och läsa)

Det är Monica Svensson som utbrister: Nu har jag klippt mig och skaffat mig ett jobb!!
- Vad händer nu?


Monica är före detta missbrukare, som lyckats göra sig fri från sitt missbruk, fått ordning på livet och som nu ska läsa på universitet - om hon lyckas hitta någonstans att bo på studieorten. Goda referenser är det ingen som kollar, om man är en gammal knarkare med gamla betalningsanmärkningar.


När förlåter vi en människa? Hur många chanser kan vi ge, kan de få? För så är det ju, återigen tänker VI välordnade på DE missanpassade, stänger ute. Precis såsom de utestängda, "missanpassade" i sin tur stänger ute det "normala" och skaffar en egen subkultur, en egen "normalitet".

Ve den som försöker gå tillbaka, få vara med inne i värmen igen.

Då hjälper det inte att klippa sig och skaffa ett jobb.

Likväl är det en inte helt enkel tanke: Har en man som begått oerhörda brott i krig, som är uttalat främlingsfientlig, som rånat banker och mördat två poliser rätt att göra något så normalt som att få visa upp sina egenhändigt målade tavlor?

Hur kan vi orka ge en man som honom, en kvinna som henne ännu en chans?

Har vi råd att låta bli?


På något sätt tycker jag att människorna i Ankarsunds intresseförening har anledning att vara lite stolta över att de tror på till och med ett "hopplöst fall" som Jackie Arklövs förmåga till återanpassning och rehabilitering till samhället.



.

torsdag 28 juni 2007

Att sila mygg och svälja kossor


Vi möts, i tv och tidningar, av någon sorts halvfnoskig nyhetsrapportering om metangasproducerande kossor, och att deras fisande och rapande är ett hot mot vår jord, att de bidrar till växthuseffekten, och att man forskar om hur man ska hantera det. Det pratas om vilken sorts foder som används, det pratas om att montera någon sorts filter i ladugårdarna som ska fånga upp metangasen.

För utegående djur har man ingen lösning i dagsläget. (En stor röd ballong i rumpan kanske?)

Och vad ska vi göra med våra vilda idisslare? Älgar, fatta hur stora älgar är, hur mycket alla Sveriges tusentals älgar fiser!!
Det blir ganska krångligt att få dit ballongen i ändan på dem, de vill nog inte låta sig uppgraderas helt frivilligt...


...och osökt går associationerna hos undertecknad vidare till de aprilskämt som florerade i våras, bland annat försökte Sundsvalls Tidning slå i sina läsare att det skulle införas en straffskatt på ärtor och bönor, eftersom de ledde till en ökad metangasproduktion hos det svenska folket...

Är det fortfarande första april?

Är det inte bättre att börja med att begränsa VÅRA (Vi människor!) trafik- och industrirelaterade utsläpp??


Matolja i Jaguaren
(Eftersom jag inte har några 400000 över tar jag i allmänhet t-banan. Det funkar rätt bra det med.)




.

Gudomlig släktforskning

kattgudinnan Bast

I DN läser vi om att man lyckats kartlägga tamkattens släktträd. Det är intressant, absolut, men egentligen, visste vi inte det där redan: Att katterna kommer från mellersta östern (Läs: Egypten) och att de domesticerades i och med att människan blev bofast och började odla säd...? Katter sågs till och med som heliga (vilket de aldrig låter oss, undersåtar, glömma...)

Läs mer här!

Jag önskar man kunde koncentrera sig på att forska fram ett vaccin mot katt-allergi, det skulle nog göra fler än mig lycklig.

Bildgåta




Så.

Nu får ni något att bita i, mina vänner.

Eller så blir det likadant som sist, jag trodde jag var jättelistig, och Peterlina knäckte gåtan på nolltid!
Rätt svar var hur som helst gångtunneln till Jakobsbergs pendeltågsstation.

Utanför tullarna är vi fortfarande.

God Jakt!

Tant Teklas ToppenTips


Lita på IKEA.
Om det står: "Fackmässig mattvätt" på skötselråden på mattan RINGUM så betyder det att man inte ska lägga mattan i badkaret ihop med en massa grönsåpa och vatten.

Den blir sig aldrig lik, nej...

&%¤###!!


Och jag lägger på luren med ett snett och smula sardoniskt leende på läpparna, jag har lättare och lättare att falla in i cynism känns det som, och iväg for det goda humöret och jag har bara lust att klämma i med den där I HELVETE HELLER!!-stämpeln i pannan på ungefär allt och alla.

Allt blir till irritationsmoment.

Såna här dagar vill jag verkligen slippa mig själv, mitt sällskap är outhärdligt och helst skulle jag göra slut med mig själv och dra på en gång. Rakt av. Utan eftersändning av posten.

Han, som inte ringer, när han för tredje gången lovar att göra det.

Eller hon, vännen, som rakt i örat säger det där jag vet men faktiskt inte varken vill höra från någon annan, eller hantera. Inte nu. Nu vill jag bara ha semester och andas lite och slippa en massa tjafs och konflikter.

Eller han, som ställer samma fråga för trettiosjätte gången på samma kväll, samma frågor som han alltid ställer, som jag hört tusen gånger andra dagar.
Hjärnskador kan man inte rå för - men andra dagar står jag ut med dem bättre.

Eller hon som är men ibland gör mig frusterad, underbar men också flyktig och obeständig och på somliga sätt inte alls pålitlig, om än ljuvlig.

Eller han som inte är det jag vill, jävla människa.


Var vänlig, kära tingsrätt, ge mig skilsmässa från mig själv. Jag är inte alls trevlig, står faktiskt inte alls ut med mig själv.

onsdag 27 juni 2007

Tant Teklas ToppenTips


Skruva igen locket på termosmuggen innan du lägger den i väskan, intill broderiet, en bok och en massa annat junk.

(Det gick bra. Broderiet klarade sig, bara lite te kom på boken, det mesta sögs upp av något annat gammalt tyg som jag av någon anledning råkade ha i botten på bagen.)

Dessvärre är boken lånad, av Älvan. Jag får köpa en ny åt henne om hon vill, den är likväl bra nog att äga själv, och jag har inga problem med tefläckar i bokhyllan.

*s*

Boken i fråga.

Eh...

Hmm. Den verkar vara slut på förlaget. Illa. Nå, det brukar gå att lösa.

tisdag 26 juni 2007

Bildgåta

Javisst var det rätta svaret på den senaste bildgåtan Gullmarsplans T-bana, perrongen för trafik i södergående riktning. Fröken Underbar snubblade på mållinjen, man måste ju bestämma sig också! Vinnare blev Peterlina!

(Ja, redan idag kan man, vid lunchtid, bli bjuden på en Sosta, om man råkar ha vägarna förbi slussen!)

Vid mina fötter står just nu en irriterad Fröken Morrhår. Hon säger:"Vad håller du på med, varför är du uppe nu!?

Man kan undra det.

Gårkvällen var underlig.
Jag var trött.
SÅ trött.

Jag var så trött att jag tvingade mig att stå och stryka en stund, så jag inte skulle krascha redan vid åttahalvnio sisådär. Nu pallade jag fram till halv tio.

Men nu är jag vaken. Kroppen hungrig på frukost (vi har ju sovit i säkert FEM TIMMAR ju, då BRUKAR vi ju bli uppsparkade av Väckarklockan och pliktmedvetenheten, ska vi sova MER nu helt plötsligt?!)

Märkligt.

Jag ska göra en kopp varm mjölk, och ta en smörgås med lite leverpastej, så ska vi se om jag inte kan somna om sedan igen...

Men först, ännu en bildgåta.




Samma plats, men en annan vinkel:






Nu kanske det är lite svårare, för nu har vi definitivt lämnat innerstaden.



God Jakt!

söndag 24 juni 2007

Etta!! Etta!!

Jag hör honom när jag öppnar hissdörren, redan ute i trapphuset hör jag pojkrösten, så klart och nära att jag tror att det är ett annat barn, på en annan våning, som är ute i trapphuset, och inte bakom en dörr av stadig och säker sort.
Jag plingar på dörren och på nolltid öppnar han och redan är han halvvägs upp i vagnen för vi ska ut, ut och iväg till plaskdammen och så blir det ju självklart.

Jag viker upp jeansen varv på varv, vadar omkring i vattnet medan han simmar och skvätter, helst på mig och vi skrattar gott tillsammans och jag njuter av stunden, en välsignad stund, ett välsignat barn och den där puckade mamman som tror att hon är välsignad med en god vän som tar hand om ett barn en stund.
Helt tvärt om är det. Det är barnet som är det välsignade, och enbart men oändliga godhet hindrar mig från att helt enkelt sjappa, för jag skulle gladeligen sälja min själ för en pojk som denne lille kille.

Han är trygg med mig och jag njuter av tilliten, vi gungar, skrattar och han berättar om dagis, om fjärilarna, och om smultronstället och dit går vi när vi dissat jordgubbarna på konsum, istället köpt rabarber för är det något vi är bra på, vi två, så är det att baka. Japp. Muffins, kladdkaka, rabarberpaj, anything goes.






Titta! Här är dom!









.

Piratsällskap




Jag tycker om lukten av vatten, och idag var gårdagens regntunga skyar borttvättade och jag gick i tunnlarna vid Tegelbacken fram till kajen invid Stadshuset i vår vackra kungliga huvudstad och efter en liten stund kom hon, en av Stadens få riktiga ångbåtar. S/S Drottningholm. På två ölbackar blev jag sittande, medan en alldeles riktig sjökapten tutade med ångvisslan och annonserade back i maskin och i min hand höll jag en kopp kaffe och skrattade när jag hörde min vän Piraten som berättade om denna gamla dam och om andra ångbåtar och för den delen om medeltida smide och tyger från handelsgillet
Vi klättrar ner i maskinrummet och hon berättar också om hur man rengör en ångmaskin från insidan och i den där stora tanken med det där lilla hålet hade hon krupit och innuti den sjöng hon så det skongade och det är något jag gillar: När människor gör saker ordentligt, tar i, och inte mesproppar lite så där lagom.

Människor som sticker ut. Som är eljest

Men å andra sidan - kanske är alla människor eljest bara man tar sig tid att se efter?

Men från ännu en (den tredje?) sida - det är ganska härligt att bara ta in, inte titta så väldigt utan bara vara, bli sittandes på två ölbackar med en kopp kaffe i handen, eller på en kajkant, medan en sjökapten och en kock matar änder.


Bildgåta

Javisst hade Nynaeve rätt!
Förra bildgåtan var från Medborgarplatsens T-banestation.

Nudå?
Vi åker fortfarande tunnelbana, men nu har vi åkt utanför tullarna...






God jakt!

Gravitation






Hur gör h*n för att inte trilla omkull? Hur starka sugfötter kan man ha? Hur får alla muskler som behövs för att hålla fast plats i en liten larv??

Nedräkning.


Jag väntar på semester. Tre veckor kvar nu. Sen en månads ledighet. 28 dagar. (Lite knappt, eftersom jag slutar arbetsperioden med ett nattpass)

Det kommer gå fort, både tiden fram till semestern och själva perioden av ledighet men just nu känns de här tre veckorna fram till semestern känns evighetslånga.

Tid är så relativt.
För när jag missar tunnelbanan och får vänta tretton minuter på nästa känns den där nästankvarten som en evighet. Särskilt när jag är trött och på väg hem från jobbet och verkligen bara vill hem och sova, men en annan dag missar jag ett pendeltåg och då gör det ingenting för då får jag en stund till i solen på perrongen och jag har ingen tid att passa. "Jaja, det kommer fler tåg" säger jag för mig själv och inrättar mig på en bänk med min bok.

Det är på barnen det märks mest, det här med tid. Min syster, lillalilla syster som går i gymnasiet nu. (Hur sjutton gick det till?!)
Elias, som ska få ett litet syskon vilken dag som helst, och som då blir storebror.

Hemliga pappan uttrycker det bra. "Det hände precis nyss"

paris hilton
Paris Hilton har snart avtjänat sina arton dagar i fängelset, de där som egentligen var 45 men som av någon anledning blivit arton. Snart släpps hon ut, rapporterar DN.
Hur mycket har skrivits om henne och detta fängelsestraff, ofta med skadeglad ton. För henne har det nog varit omvälvande, vad vet jag?


I Eritrea sitter den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad. Det har han gjort sedan 2001, och det utan rättegång.

Det måste vara en oändligt lång tid.






.



.

fredag 22 juni 2007

Konstigt

Någon i min forna hemstad Luleå måste få hjälp.
För hur tänker man när man bjuder in Stein Henningsen för att få konstbiennalen invigd?
Många gånger har jag gått i parken där i Luleå och tittat på konstig konst. Ibland rolig konst, då och då vacker, ofta tankeväckande.

Ett år hade någon hängt upp massor av rosa, gröna och vita skor i ett stort träd. Sånt får mig att tänka och undra, och det är väl säkert en poäng med det.

Ett år stod en lokalbuss parkerad, halvvägs ner i en fontän, med hela taket fullt av blommor.

Men nu. Nu har någon fått en hjärnblödning, för istället för snedseglande bussar eller gåtfullt blåmålade granitblock i skogsmiljö så bjuder man in... ja... Är det KONST att (inte få) krossa fårskallar??

DN: "Fredskonstnär polisanmäld för våld"

Aftonbladet:Norsk konstnär till attack mot väktare


Nu är jag ju bara en vanlig medborgare, utan akademisk grad från konstfack, men nog är det här mer konstigt än konst??

Är det en poäng för konstnärer att göra konstiga saker som inte är konst? I tyskland var det ju någon galning som ställde ut likdelar, och för inte så länge sedan stod en annan märklig människanorrlandsoperans scen och kissade. (Om det skriver Drottningen roligt här och här.)

Märkligt.
Undrar om han Henningsen fått sitt meddelande framfört, och om världen förstod det, nu efter allt spektakel kring de där fårskallarna.
(Han är tydligen en etablerad och erkänd fotograf - litar han inte till devisen: En bild säger mer än tusen ord?)
Det känns på något sätt som om han skriker så högt att ingen hör.

Men lammen är tysta, det är en sak som är säker.









.

torsdag 21 juni 2007

Midsommarfreak!


Jag fortsätter på samma tema: Midsommar.
Det är ju onekligen en smula aktuellt.

Expressen tillhandahåller det ultimata Midsommartestet.


Ditt resultat: 0 av 10
Hallå! Dags att rycka upp sig. Ibland kan det faktiskt vara kul att anstränga sig lite. Lite färska jordgubbar, blommor i håret och midsommarromantik innebär inte att du är slav under traditionerna. Du kan till och med få kul på köpet.




--------------------------------------------------------------------------------
Du har införskaffat linnekostym/blommig klockad klänning och stråhatt.

Nej.

(Vaddå skaffat? Jag hade ju sånt sedan tidigare? Fast det tänker jag inte ha på mig i morgon. Jag ska jobba!)

Du har minst ett garanterat ligg (plus backup-lista) inför midsommarnatten.

Nej.

(What?! Förväntas jag ha det? Kärleken är ju inte där jag är! Backup-lista!?)

I veckor har du jämfört priset på dill i lösvikt och provsmakat sill och färskpotatis.

Nej.

(Äh, varken sill eller dill är speciellt dyrt. Abbas senapssill och skärgårdssill är god, det vet jag sedan tidigare. Hur svårt kan det vara??)


Ölen ligger redan på kylning i vattenbrynet, precis som i reklamen.

Nej.

(Öl är gränslöst äckligt. Aldrig jag skulle förstöra en dag med en öl.)


Du har laddat ned reklamfilmsmusik, skaffat gitarr och kan Ledins "Blå blå vindar" utantill


Nej.

(Jag gillar inte alls Ledin! Huvva!)

Till festen kommer du barfota i vit uppknäppt skjorta/urringat med blommor i håret.

Nej.

(Fest? Vilken fest? Jag ska hem efter jobbet.)


Under midsommarafton går du vilse i skogen i din desperata jakt på sju sorters blomster.

Nej.

(För det första: Vilken skog?? Jag bor i betongförort! För det andra: Jag behöver bara gå ut på balkongen för att få ihop sju sorters blommor. För det tredje: Jag går - av princip - inte vilse. Särskilt inte på min balkong.)

Du har planerat ditt midsommarfirande i mer än åtta veckor och har klockat dagen in i minsta detalj.

Nej.

(Jag trodde midsommarafton var på lördagen: alltså att jag skulle vara ledig. När jag upptäckte att det var fredag som var The Day tog jag ett extra arbetspass, eftersom storhelgen ändå var "förstörd". Då kan man lika gärna jobba lite extra.)

under kvällen hoppar du över sju gärdsgårdar med fara för liv och lem.

Nej.

(Jag har nog gjort det. När jag var fjorton.)

Du ska till varje pris festa vid vatten, även om din ärkefiende håller i festen.

Nej.

(Som sagt. Vilken fest. Fast å andra sidan, det kanske är lite festligt att få vara ifred på sin egen balkong, ihop med en katt och en dator? Det är dessutom rätt nära ner till Mälaren...)





Vi konstaterar att jag nog antagligen är fullständigt missanpassad!



.

Midsommar.


Aftonbladet kan man rösta och visa hur mycket man skolkar från jobbet idag.
Enligt Knuff.se är de mest omskrivna ämnena just nu midsommarafton, midsommar, jordgubbar, sill, så indexerar jag på de orden så är jag hederlig och normal :D

Själv är jag ledig idag. Helt och hållet ledig och i skrivande stund ligger jag och latar mig i sängen, med en kopp te.

Jag kommer inte delta i något trafikkaos - det här är ju en av de stora trafikhelgerna. Jag blir kvar i stan.

Jag jobbar nämligen både i morgon och i övermorgon.

Med ett jobb där man inte kan smita minsta lilla minut i förväg.


Å andra sidan sett behöver jag inte ha kramp över hur lyckad helgen måste bli: Jag vet att den kommer bli som vilken helg som helst - antagligen ganska bra!

Tradition.

Jag studsar till när jag läser i dagens DN.

Man ihjälslagen efter olycka i USA"

En man, passagerare i en bil, har alltså blivit ihjälsparkad av förbipasserande vittnen, i samband med en bilolycka, där en liten flicka skadats. (Hur lyckades föraren överleva??)

Hemska saker, det är lixom inte sånt man tänker om Västerlänningar, utan om galningar, rabiata fundamentalister i Irak eller så. Huvva.

Men vänta.

Egentligen.





I Amerikat har man gamla fina traditioner att bevara.




.

...och en skärv en skärv...

.










.

En ros är en ros är en ros...

.











.

Oändlig omsorg.

Jag, kunde vi ju konstatera i kedjejävlabrevet häromdagen, saknar tillräcklig självinsikt för att kunna komma på hela SEX personliga galenskaper. Lyckligtvis har jag ju en sann vän (*hosthost*) som glatt påminner om ett och annat.

Jag vill - till mitt försvar - påpeka att jag inte BRUKAR krångla till det så mycket för mig. Inte ofta i alla fall.
Åtminstone inte jämt...








webvoter-omröstning




Vad är mest urspårat?






Att baka muffins tillsammans med en treåring iförd "medeltida" klänning med trumpetärmar?

Att montera ihop utemöbler från IKEA iförd skinnställ som är så tight att det är enklare att hämta en ny insexnyckel i lådan, än böja sig ned mot golvet för att plocka upp den man just tappade?

Att samla på radband

Att älska när ens vänner plågar en med grymma påhopp och utpekanden på internet




Se resultat








Jag väntar, ödmjukt, på folkets dom.

Skuld, skyldighet och ansvar.

.





"Jag är oskyldig"

Vad vet jag, huruvida just denne man är skyldig eller oskyldig, men två rättegångar har det blivit och fällande domar två gånger så rimligtvis borde risken att det är en felaktig dom vara ganska liten.

Jag är inte insatt i ärendet, men jag blev lite tagen av en blick, ett tonfall i ett av tv-inslagen om domen.

Jag såg inte en man, en styrelseledamot.
Jag såg en liten pojke, som förtvivlat insett att festen var över, att musiken tystnat och att han förlorat allt.

Fallet är onekligen ganska högt: har han vänner kvar än, så är det nog goda vänner.




.

onsdag 20 juni 2007

De e knas - eller...?


Jag sitter på t-banan, ser reklam för det nyligen renoverade förortskomplexet jag snart passerar och ser också klottret på reklamen.

Sällan ser jag överhuvudtaget reklam, jag filtrerar bort, jag vill inte bli störd i mina synintryck av trams men nu fastnar det här, eftersom klottret faktiskt stämmer med min reflektion.

Dogge, han med Latin Kings, han som gjorde förorten cool och blev - förtjänt eller inte - någon sorts hjälte.

Nu är han iprenman för Elgiganten, och när han inte är det står han i Bredängs centrum, tillsammans med ponnyridningar och ballonger till alla barn.

Har han inte bättre saker att göra?


ELLER


Så kanske det är ganska stort att göra just det, stanna kvar i förorten, skita i att folk viskar "Sell Out" bakom ens rygg och hälsa på småungar i ett betonggrått förortscentrum.


De E Knas



.

Botkyrka - långt ifrån lagom!

Jag är ute och promenerar, hemma i Botkyrka, hemma i hooden.

Förvånat stannar jag till.
Tittar på bänken intill cykelvägen mellan höghusen.





Vad har hänt här?

Är det någon som helt enkelt behövde en bit trä, tog en såg och gick ut i världen för att hämta sig en bit trä? (Nej, ingen färsk snittyta, det har nog varit så här länge...)

Är det någon som vattnat bänkens brädor, varpå bänkens ena bräda helt enkelt växt en smula?

Är det en opportunistisk ParkBänksMontör som tyckte att så här skulle det vara?

Jag kan inte låta bli att fantisera.


Och konstatera: Botkyrka - Långt ifrån lagom!

Kedjejävlabrev!

"REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information."

Jag kände på mig att det här skulle ramla ner på mig. Jag visste det, och när det är en präst, som därmed har GUD på sin sida så ... Jaja... Vissa muckar man helt enkelt inte med... *s*

Mitt dilemma är ju då att jag är så rysligt normal att jag inte tror att jag kommer kunna komma på sex underligheter om mig själv.

*hostar hysteriskt*


1. Jag tycker om lådor, askar, fack och burkar. Jag tycker om att sortera, att sätta etiketter på fina burkar och jag avskyr skafferier med läckande mjölpåsar. Jag häller över allt i prydliga burkar. (Man skulle, med detta som grund, kunna inbilla sig att jag är en ordningsfull, näst intill pedantisk persion. Så är det nu inte. Inte alls. Ofta är det mer välstädat i mitt skafferi än i mitt kök och köksbordet är min absolut bästa avställningsyta. Där äter jag så gott som aldrig...! Man får helt enkelt inte plats!

2. Jag, precis som honsomdumpadedethäriminblog har överrörliga leder. Även jag har förtjust/förskräckt min omvärld med mina tumleder, armbågar och axlar på åtskilliga kalas. Jag fick en gång för mig att jag skulle lära mig att hoppa fallskärm, men fick inte klartecken från läkaren. (Ja, man måste alltså "bli godkänd" av en läkare för att få sin licens) "Det är bara en tidsfråga innan du kommer bryta dig sönder och samman vid en landning."
Puckat nog argumenterade jag: "Hur menar du?".
Då böjde han min fot och sa: Så där ska inte en led kunna göra. Dessutom har du så tunn muskulatur att musklerna inte håller leden på plats vid belastning. Du kommer inte stuka dig. Du kommer bryta fotlederna, rakt av.

Jahapp.

Nå, i övrigt har jag inte lidit märkbart av mitt handikapp!


3. Jag tycker inte om öl.
Det är nu inget stort bekymmer för mig, men delar av min omvärld betraktar mig i bästa fall som ett Ufo, i värsta fall som om jag behöver hjälp, behöver komma till frälsning, få utbildning i ärendet och insikt om hur fel jag har.
Ibland tar jag det hela med ro.
Ibland kan jag faktiskt lukta på ett ölglas. Till och med med öl i.
För det mesta skrattar jag bara, och tänker: Nå, de bryr sig i alla fall om mig och mitt väl och ve!

Om jag, av sociala skäl, faktiskt känner mig tvingad att dricka öl, så kan jag till nöds få i mig några klunkar av ett engelskt ale, Newcastle. Men jag är tacksam om någon hjälper mig med glaset, så jag kan få något godare istället, när jag blivit av med det. Annars brukar jag se till att tappa bort glaset också, och byta ut det mot rödvin eller cider eller vatten eller ungefär vadsomhelst som är godare än öl.

4. "Du tänker för mycket och dammsugar för lite"
Citatet är från en vän, som jag numer inte umgås med så mycket, men likväl är det sant. Jag har lätt att börja fundera, analysera, grunna och grubbla. Tillit och tillförsikt är inte mina bästa grenar. Jag har mycket snabbare att börja fundera över vad du, han, hon tänker, känner eller tycker om mig, än att tvärtom bestämma mig för vad JAG vill, känner eller tycker.
Jag övar aktivt på det här, och jag blir bättre och bättre, men nog hittar jag mig själv djupt ner i lera och självömkan i något dike lite då och då.


5. Jag tycker väldigt mycket om choklad. Bästa chokladen hittar man i Bryssel, hos Pierre Marcolini eller Wittamer. Tyvärr bor jag inte i Bryssel, så här hemmavid får jag hålla till godo med Chokladfabriken (Deras passionsfruktshjärtan är underbara) och Pralinhusets hallontryfflar.(Fast Pralinhuset var bättre när Älvan jobbade där)
Riktigt riktigt bra godsaker kan man också köpa hos Robert E.

Dessa är mina hovleverantörer på choklad. I övrigt är jag ganska så petimeternoga, och ofta tycker jag INTE om den choklad jag bjuds på, för söt, för fettig, för kvalmig. Marabous mjölkchoklad är vedervärdig, smakar bara margarin, och rysligt besviken blev jag när jag köpte praliner hos Gateau. DET gör jag aldrig om. Huvva!

6. Hmmm. Nu börjar det bli svårt. Knepigt rent av. Ja, visst har jag konstigheter för mig, men de är mer seriöst underliga, och passar inte in i den här sortens lista.
Så jag vänder på kuttingen, och låter ni, mina läsare, komma med förslag: Vad ska jag ha som sjätte punkt?



Vilka som ska få sprida den här farsoten vidare?

Ja...

Älvan
Besökaren
Karin Långström-Vinge
Fader Jonathan (Som jag egentligen inte känner alls, däremot läser jag gärna hans blog!
Kristina af Knusselbo
Barse

Grattis!

tisdag 19 juni 2007

Skimmer och fall.

Jag faller för siden. Jag har alltid fascinerats av skimret i tyget och älskat den fjärilslätta svala känslan mot huden.

Så läs nu om hur jag förfaller

Så när jag svänger in på tygverket på stPaulsgatan bara för att se om de har något kul linne till en undertunika, eller kanske kanske något fint siden till den där bliauten jag drömmer om besannas drömmen. För där är tygrullen. Till bliauten. Den jag antagligen behöver slå ner ett dussin pensionärer för att ha råd att köpa. Nej. EN meter är inte så dyr, haken är att jag inte behöver EN meter.

Jag behöver MASSOR av metrar.

Midnattsblå.
Djupt violett. Någonstans där, i gränslandet mellan lila och blått, där är färgen.

Ojojoj.

Jag som köpt porslin, jag har verkligen inte alls råd.

Hur sjutton ska jag kunna låta bli??

Mer om vad en bliaut är för något.

onsdag 13 juni 2007

Du är fäst vid mig, ditt odjur...


Min måndag var full av jobb. I ottan gick jag upp, duschade så att jag vaknade, sedan iväg med tunnelbanan, vid sexhugget. Framme på jobbet strax före sju. En vanlig dag, mest inne, med undantag för en sväng till Ica. Sedan hemfärd, men omvägen via City och en snabbt avverkad rad H&Mbutiker eftersom jag på en bekant sett en jättefin klänning som uppenbarligen är köpt just på H&M men slut slut slut överallt. Jaja. Då sparade jag ju 349 kronor då. (Jo, något exemplar hittade jag ju. I totalt fel storlek)
Så hem då, hem till morrhåren och lite vila och stillhet och en tidig kväll och tisdagen inleddes med sovmorgon, dusch, frulle och sedan lite påstanfix, jag sammanstrålar med Jeez på Götgatan, gör henne sällskap till Mödravården - hennes mage är magnifik. Sedan t-banan till Fridhemsplan, go'fika och barnhämt på dagis. Jordgubbsfrossande med lillkillen. Två dagar i mitt urbana betongliv. I söndags satt jag en stund i en park. Jaja.

Så när jag, i morse, hittar en fästing i ljumsken blir jag först förvånad och sedan äcklad. Jag avskyr dem verkligen. De har tamigtusan inget som helst existensberättigande!!
Yttepytteliten, så inte har den hunnit sitta och tugga speciellt länge, och när jag tar bort den släpper den ganska lätt - kanske hade den inte borrat fast sig fullt ut ens? Men varifrån kom det odjuret? Tunnelbanan? Ica? H&M??

Läs mer om fästingar här och här.



.

...men nu!!

- Men lilla maoo!! hjärtat, vad är det? Vad maoo!!är det som är så oerhört maoo!! katastrofalt?? Men söta maoo!! rara, vad gör du UNDER mina maoo!! fötter, där är dumt maoo!! att vara. [Jag öppnar kylskåp, tar fram yoghurt och en ask jordgubbar] Lugna dig lite maoo!! nu, vad är det som är så maoo!! illa. Ja, jag delar maoo!! jordgubbar, du tycker maoo!! inte om jordgubbar. Så du maoo!! är hungrig. Men maoo!! ät då! Ja. Jag ser. Jag maoo!! SER att man ser maoo!! botten i matskålen din, jag fyller maoo!! på den sen. Det är ju ingen panik maoo!!maoo!!, ät du så länge maoo!!, det FINNS maoo!! ju faktiskt mat maoo!! i matskålen.

Eller inte... [Suckar] [öppnar skåpet, tar fram kattmatsburken, öser upp ett mått och häller i matskålen]

[Kattan äter nöjt tre knortar, för syns skull, går sedan och lägger sig och somnar djupt]

måndag 11 juni 2007

Idioti #4


Det här är bara så dumt att jag faktiskt undrar om det verkligen är sant.

Men om det nu ÄR sant, som jag läser över någons axel på tunnelbanan, att pentagon använt ca 7,5 miljoner dollar på att utveckla en "bögbomb" så... undrar jag: Hur tänkte de där?

Jag läser och häpnar:

" Bomben skulle släppa ut kärlekshormoner som gör fienden till homosexuella och mer intresserade av varandra än att slåss mot U.S army."

Make love, not war - Är det måhända någon som rökt på lite för mycket här?

Vidare:

"Källor inom militären försäkrar för CBS att de aldrig har gjort handling av planerna att utveckla en bögbomb. Planerna skrotades ganska snart efter att de föreslagits"

Hur sjutton hann de sprätta så hiskeligt mycket stålar då?!?

Jag tittar in på Lutherhjälpens hemsida och konstaterar att för 100 kronor kan man plantera ett träd som förhindrar erosion och ger skugga. För 300 kronor kan man förse en by med ett dass, som förhindrar förorening och smittspridning via dricksvattnet. För 7,5 miljoner dollar (52 miljoner kronor) kan man gräva riktiga brunnar i 3851 byar i Afrika, och för växeln man får över kan man plantera drygt 1100 träd.

Ifall man nu hade 52 000 000kr som man inte visste vad man skulle göra med, alltså.



...och sen när blev homosexuella människor per automatik fullständigt hormonstyrda? Jag känner flera homosexuella personer, och de är helt kapabla att stå, gå och andas trots att samkönade personer vistas i samma rum. Antagligen skulle flera av dem duga till soldater också, trots sitt "handikapp". (Även om en och annan antagligen gör sig bättre på Ikea!)






Kort sagt:

Ännu en Idioti




.

Krasch



Hmm.
Jo, jag tror faktiskt att det är samma ballong som häromdagen hade oväntat låg flyghöjd förbi min balkong...!

Måste vara ett spännande jobb, att vara ballongförare..?

"Luftballongerna krockade i luften" - metro

"Här störtar ballongen" - aftonbladet (Notera den här snygga bildtexten: "Två av ballongerna försöker undvika ovädret som överraskade dem över Stockholm i går kväll. Senare mer eller mindre balllonger i Kärrtorp".(Min kursivering)



.

lördag 9 juni 2007

Var försiktig med vad du önskar...

För många år sedan, ja herrejösses, det är verkligen många år sedan, fick jag ett blomskott av en vän, numer har vi ingen kontakt och jag undrar fortfarande varför det blev så, men skottet det lever i all högönskelig välmåga.

Skottet kom från hennes porslinsblomma, en porslinsblomma som kom från hennes mamma, som alla hennes systrar hade skott från, och en gång hittade jag också en ättling till samma porslinsblomma i ett fönster i Farsta där jag aldrig kunnat tro mig hitta mig själv.

Men envis var min porslinsblomma. För blomma tänkte den inte göra. Nono.
Hur gör man för att ... Vad gör jag för fel..?

Någon sa, jag tror det var Drottningen: Spöa dem. Sluta gulla, vattna. De ska plågas.

Och äntligen fick jag en ensam blomma och lyckan här i hooden var stor och glatt njöt jag av väldoften.

Så blev vi sams, jag och min porslinsblomma.
Den blommade snällt lite då och då, skräpade ner min fönsterbräda med torkade blommor och växte och frodades.




Men inatt blev vi osams. Helt plötsligt har den kommit på att den ska blomma med massor av blommor samtidigt, och helt plötsligt övergår doften till att vara en stank. Tre på natten stapplar jag upp, med huvudvärk. Snubblar ut i vardagsrummet, hämtar den, bär ut på balkongen - spritt språngande naken, jag hoppas ingen såg mig!

Sen somnade jag om, och nu får den stå där ute tills den blommat av sig, och kan betros med äran att vistas i möblerade rum igen.



.

fredag 8 juni 2007

När du får oväntat besök...

Här, alla reklamare, får ni en bra grej, direkt från verkligheten.

Jag sitter här i godan ro på min balkong, lyssnar på svalornas skrin och skvalet från dammen när ett oväntat ljud får mig att titta upp.

Gissa om jag blir förvånad när jag ser, förstår, vad det är jag hört.

Ljudet av en jättelik blåslampa.

I ögonhöjd för mig, som bor på femte våningen.





De lyckas få höjd nog att ta sig över rullstensåsen, men därbakom försvinner de.

Hmmm.

Antagligen insåg de att jag bara har Zoegas hemma...



.

Se Guds Lamm


Ja, som små lamm var vi nog, då (eller inte!), för så länge länge sedan. Maria, Malin, alla Annor, Håkan, jag, Gertrud, Emma, Magnus, Jens... Vi var en hel hop med små yngel och vi blev en klass, en skolklass i Mariaskolan på Södermalm.
På den tiden hade man musikklasser där, som hörde samman med de mer namnkunniga musikklasserna på Adolf Fredriks skola. (Idag har man samlat verksamheten under ett tak)
Det är länge sedan.
Herrejösses så länge sedan det är.
För 20 år sedan tog vi, de, ni grundenten tillsammans. Själv flyttade jag i åttan.
Ändå blev jag nu kallad till återträff, till Memory Lane i Gamla Stan, till ett Källarvalv på Pelikangränd och dit går jag och märklig nog känner jag igen nästan alla och ännu märkligare lyckas jag få till rätt namn på alla (utom Susanna, förlåt!)
Alla har blivit så ... annorlunda, vuxna, vackra, stiliga...

På bordet låg självklart ett sånghäfte.
Självklart.
Vi var ju en musikklass, vi sjöng fyrstämmigt från 4:e klass hela vägen genom grundskolan. Några av oss jobbar professionellt med musik idag, men de flesta har valt andra vägar. Några gör som jag; musicerar i någon form på hobbybas.
Inte sjutton mindes jag allt i det där häftet, men märkligt mycket satt som en fläskläpp bara Malin, med sitt gehör, gav ton. Vi sjöng Se Guds Lamm, vi sjöng Vi Gånga Oss På Tiljor och när vi högg i med Sommarpsalm (Ja, ni känner igen den: En vänlig grönskas rika dräkt...) så smög åhörare uppifrån Österlånggatan ner i gränden, ner för trappen och in i hallen för att glutta, höra efter vad som lät, diskret smygandes och applåderandes...

Ja.
Det är den enda av de skolklasser jag gått i, vars återträff jag valt att komma på.
Det var en mycket trevlig kväll.
Jag hoppas det inte behöver ta tio år tills vi träffas igen.




.

torsdag 7 juni 2007

Solfrossa.

Det är ca 24 grader på min balkong nu, dammen porlar stilla och barnskocken nere på gården har glesnat ut betänkligt. Solen har gått ner bakom hustaket mitt emot och svalkan är skön, efter eftermiddagens gassande.

Märkligt nog - och det här förvånar mig lika mycket varje gång det händer - fryser jag.

Det är som att jag blixtsnabbt vänjer mig vid övertrettiogass, jag dricker massor och njuter av värmen, av solen och när den försvinner och lämnar mer normala tempraturer efter sig fryser jag.

Jag har burit ut datorn och sitter här och dricker te.

Trött är jag, efter ett nattskift där jag fick jobba ordentligt för den där usla lönen vi har, och mindre smart var min planering i det att jag bokat tvättstuga till tio.

Men tvättkris rådde, då tvättar man, även om ögonen står i kors.
Det är kul att ha något att kränga på kroppen.

Men nu orkar jag inte mer.
Nu, när svalorna jagar mellan husen, gör jag kväll.

lördag 2 juni 2007

Bildgåta

Nådåså, nu har jag inte bara en bra bild i kameran utan också en sladd för att skyffla bilden FRÅN kameran till resten av tillvaron.
Det blir nämligen lättare då.

*muttrar*





Så frågan är: Var är bilden tagen?

God jakt!



.

fredag 1 juni 2007

Vi och Dom

Vi Svenskar i Mellanmjölkens land, vi som gifter oss för att duktigt få 2.6 barn, som bor i villa, kör volvo och lydigt planerar middagsmenyn utifrån konsums reklamerbjudanden. Vi vet hur det ska vara.

Här tycker vi att det är konstigt med homosexuella, de har ju helt enkelt inte förstått hur bra man kan ha det, kanske finns det hopp för dem, om de får vård?

Det är ännu mer synd om alla stackars invandrare, som inte bara inte förstår, utan dessutom saknar hopp om att en gång kunna förstå.

---

Ja, jag är fortfarande förbannad över dagens DN-Debatt

"En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar. Krav på särlagstiftning för människor med viss religiös tillhörighet kan komma att växa i styrka i den politiska debatten"

"Nyanlända medborgare" - snygg eufemism. Skriv Blatte när ni tänker blatte!

Jag frågar mig: Varför kommer människor hit? Somliga flyr från krig och armod, långt ifrån alla, men många. ALLA kommer hit för att man tror att det är bra, man vill förändra, berika, förbättra sitt och sina barns liv.
De flesta människor - oavsett hudfärg, svensk eller blatte spelar ingen roll - är beredda att förändra sina liv till det bättre helt enkelt för att det är trevligt, för att det lönar sig och för att man mår bra av det. Man öppnar dörrar och möjligheter.
Somliga människor blir rädda för förändringar. Då vill man stänga dörrar, förbjuda möjligheter. Haken är bara att det inte är speciellt politiskt korrekt. Man får inte säga:"De är konstiga, de där blattarna, med sin konstiga mat och sin konstiga musik och sina konstiga kläder"
Det är den sortens människor som klistrar på ett brett leende och säger:"Men vi har alltid hoummos på julbordet, jo, vi är sååå vidsinta".
Det är den sortens människor som döljer sin egen rädsla för förändring bakom andra människors "svaghet" och samhällets "skörhet".
Man säger sig vara rädd för ökad polarisering - när man i själva verket redan är iskallt vit och svart i sitt tankesätt och glatt och utan betänkligheter sprider skiten omkring sig.


.

...om varför man gifter sig...

Jag har friat en gång, friat till en man som sa "Ja" och vi gifte oss - under något annorlunda former men sannerligen på riktigt inför Gud och skattemyndigheten.

Men några barn blev det inte.

Några barn har det fortfarande inte blivit, trots att jag sedan dess också levt i ett samboskap.

Älskat har jag gjort, hett och vilt och kompromisslöst och om jag törs säga orden Jag Älskar Dig igen till en man så kommer jag antagligen också vilja gifta mig med den mannen för i att gifta sig ligger ett löfte om ett engagemang över tid, en tro och ett hopp på kärleken, på relationen och personen in i framtiden.

Att reducera äktenskapet - oavsett om man är kristen som jag är eller mer sekulariserad eller till och med ateist, eller känner sig mer hemma i en annan religion - till en form för reproduktion är hårresande.

På DN-Debatt läser jag:

"Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel”


Debattartikeln kritiserar Hans Regnérs slutbetänkande "Äktenskap för par med samma kön - vigselfrågor" (SOU 2007:17) som "medvetet ensidig". Istället tar artikelskribenterna avstamp i en fransk motsvarande utredning, som tilltalar smaklökarna bättre.

"äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion. Därmed måste följaktligen äktenskapet avse en relation mellan två personer av olika kön - detta som ett biologiskt faktum samt som en förpliktelse för både mamman och pappan."

Borde vi då inte - för enkelhets skull - kunna para ihop människor rakt av: Man, kvinna, man, kvinna. Tillbaks till medeltiden: Strunta i kärlek, strunta i fria val. Var vänlig reproduceren eder!
Använd äktenskapet som ett alliansbildande, fredsmakande verktyg, gift samman släkter - fatta så fint vi löser integrations- och främlingsfientlighetsproblemen vi har här i landet.
Kärlek leder bara till en massa drömmar och illusioner och skilsmässor!
Nej, äktenskapet handlar om reproduktion. Möjligtvis också ekonomi och makt, men framför allt reproduktion.

För tusan, förbjud samboskap - hur vågar folk gå och få barn UTAN ATT VARA GIFTA??
Framförallt:SKJUT alla ensamstående föräldrar. De måste PER DEFINITION vara värdelösa - där blir inga nya barn gjorda!

...och vi har...

...en vinnare!!

Rätt svar på den senaste bildgåtan är just T-centralen, perrongen där tågen till Norsborg och Fruängen går. Där är väggarna dekorerade med det där glas-kaklet.



Vår uppmärksamma vinnare är...Peterlina!

Perfekt.

Nu har jag fått anledning att bjuda dig på en Sosta också! Förträffligt!

När?


NU, mina vänner, ska jag äta frukost och grunna lite på vad nästa bildgåta blir, jag har några olika idéer...

*muahahaha*