måndag 16 juli 2007

Bilgåta The Summer Edition

Javisst, Lvx var det Thorildplans t-bana som var svaret på den förra bildgåtan! Jag hoppas att vi träffas i Visby, där kan vi fira din och din sambos segrar i denna eminenta lilla tävling!

Nu, denna vackra dag, ska jag packa Bixie, Fröken Underbars lilla röda bil, och åka till landet. Nästan tre veckor för mig och Fröken Morrhår där, i lugn och ro under björkarna. Fröken själv är på Gotland och behövde - till min stora lycka! - inte någon bil. Tack!!

Så, av detta kan vi konstatera att det blir ont om både bildgåtor av tunnelbanestationer och blogginlägg överhuvudtaget framöver. Ont om internet är det gott om i stugan, och det gör faktiskt inte mycket alls. Där finns inte ens telefon, även om mobilen funkar. (Man KAN glömma sin laddare hemma hos Svärdsmannen. Man MÅSTE inte, men man kan. Jag ska be honom posta den. Det är bara FÖR larvigt att åka flera MIL åt HELT fel håll för en mobiltelefons skull...)

Jag avslutar med en riktigt somrig bild.
Man KAN roa sig med att fundera ut var den är tagen.
Ja. Det FINNS en gravad hund här. Det ÄR lite fusk, lite fubb. Mindre än man kan tro, iofs, men ja, fubb är det.
(Ja, bilden är photoshoppad, men inte mer än att jag suddat bort lite avslöjande text här och där)




Väl mött om några veckor eller så!


*vink*

onsdag 11 juli 2007

Tisdagstema

Ämnet för igår - ja, jag hade inte riktigt tid då - är Nostalgi.

Nostalgi, sammansättning av grekiskans nostos (hem) och algos (sjuka). Hade ursprungligen betydelsen sjuklig hemlängtan det vill säga, man längtar tillbaka till sitt förflutna. Krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861-1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stress-syndrom (PTSD) blev diagnostiserade att de led av Nostalgi. En betydelseglidning gjorde att uttrycket snart även betecknade längtan efter platsen för en oskuldsfull barndom. Immanuel Kant var den förste som hävdade att nostalgin är en längtan efter ett då snarare än ett där. Det är i denna moderna tidsinriktade betydelse ordet oftast används i dag. (Wikipedia)

Visst finns det jag saknar, längtar till. Självklart är det så.

Till exempel Det Här dået.




Jag är också medveten om att jag tangerar ämnet nu - för jag längtar inte bara efter ett "då" utan lika mycket efter en illusion, min önskan om vad som skulle ha varit men faktiskt, i ärlighetens namn, inte var.
För det som var, var inte så bra att det förtjänar längtan och nostalgi, även om det hade kunnat vara det.

Skulle jag få möjligheten - medelst hjälp av fiffig trollkarl! - att återuppleva det hela skulle jag nog säga: Tack, men nej tack.
Mycket var gott, men somligt var också mycket mycket ont.

tisdag 10 juli 2007

Bildgåta

Till slut slog hon till, *Mia, med rätt svar på senaste bildgåtan. Hon kände igen Liljeholmens T-banestation, som jag gladeligen ser var och varannandag. Det är nog en av stadens snyggaste t-banestationer, bannemig!!

Gällande hennes pris får vi nog fundera lite, eftersom mitt kära Sosta stänger i dagarna, och en espressino där hittills varit ett stående pris. Dessutom åker jag iväg på semester snart, men ... jag ska grubbla, något gott blir det, det kan jag utlova! Jag har dessutom en DVD-box att återlämna till kära *Mia, så jag ser fram mot prisutdelningen :D

Nu då, nya friska tag!







Var är vi?
Jo, det är fortfarande en T-banestation, men vilken?

måndag 9 juli 2007

Regnros

Mellan regnskurarna passar vi på att grilla, och njuter av doften från smultronjasminens överdådiga blomning. Vi går och tittar lite i rabatterna, och under jasminen ser jag en ros som inte verkar ha överlevt vintern, några torra små pinnar som försvinner upp i jasminbusken.



...så får vi syn på den.

Rosen.














Mitt inne i allt jasminvitt är den, översköljd, men gör sitt bästa för att synas ändå.

Kanske borde man flytta den, så den inte är så trängd nästa sommar...

Klockad, knockad.

.









Man vet att det är en regnig sommar när man hittar en humla som inte samlar nektar, utan istället tar skydd för regnet, vilar lite, torkar upp en smula...



.

Harry och hans vänner?



Jag gick till Spår 10.
Jag såg inga människor i märkliga kläder, med underliga baggagevagnar. Inte minsta lilla uggla.
Bara de vanliga skabbiga duvorna.

Kanske är SJ lika ivriga som jag, i väntan på sista boken?



.

I Tant Teklas Skafferi...



...händer det att man hittar en påse fikon. Det är en bra start. Kan man sen hitta en slurk - gärna rejäl! - vitt vin i kylen så vet man att något bra är på gång.

Det finns vissa saker som alltid finns till hands i Tant Teklas Skafferi. Saffran är en sån sak.

Så har man nu fikon, vitt vin och saffran är saken biff.

Eller snarare: Saffransinkokta fikon.

När Tant Tekla lagar mat så blir det alltid lite si och så med mätandet. Hon höftar hej vilt, och för det mesta blir det bra. (Men inte alltid. Nog om det!!)

Ta en kastrull, häll en stadig slurk vitt vin i den. Tre deciliter kanske, eller fyra eller så. Mer om du vill ha MYCKET godsaker. En lagom portion är kanske tre fikon per person, men det är trevligt att ha överblivna fikon på lut i kylen :)

Plutta ner så många fikon du känner att du vill ha.

Söta vinet med honung. Om jag använde tre deciliter vin kanske jag hade två rejäla skedar honung, smaka!

Sen saffran, minst motsvarande två kuvert. Jag gillar inte att snåla med saffran, men det beror också på vad man har för saffran. Har man bra saffran (läs: hela pistiller, som du krossar genom att lägga i ett "kuvert" av aluminiumfolie och bearbetar med baksidan av en sked) så behövs det mindre än om man använder de där smulorna som säljs i färdiga kuvert. Kvalité kostar, men mindre än du tror!)

Sen går man ut på balkongen och nyper ett par rejäla kvistar från sin timjan och lägger i kastrullen.

Koka upp det hela, och låt det sen puttra försiktigt och länge, minst trekvart.
Fikonen ska hinna svälla upp ordentligt, bli stora och maffiga och gyllenbruna.
Servera de ljumma med lite vaniljglass...

Cred:Fröken Underbar - fast hon brukar använda rödvin. Det funkar, det med, men det blir snyggare med vitt vin!

lördag 7 juli 2007

777



Handen i min är liten när vi knackar på dörren i den där grå korridoren. Pappa öppnar, i sängen ligger mamma med en bäbis i famnen, en lillasyster som kommit ut ur magen, trefaldigt välsignad är den lilla tösen: att vara efterlängtad av tre, födas den sjunde dagen i den sjunde månaden, det sjunde året.

Storebror får plats i famnen hos mamma, hos pappa, tillsammans med lillasyster och det är en stor och god stund och jag är så lycklig för dem alla.


Jag stannar där, i rummet, istället för att åka vidare, till kaffekoppar och frågeställningar som inte håller sig på mattan.

Sen åker vi hem igen, jag och storebror, plättar, glass och disney på tv. Killen är knäckt, mer lättsövd unge var det länge sedan jag träffade.

På köksbordet ligger DN, kulturdelen överst.

Dagens mystiska datum
I dag är det den 7/7 år 2007. Bröllop har bokats lång tid i förväg, likaså fester och dop. Siffran sju är ett tal med stark attraktionskraft, och många hoppas åtnjuta de hög­re makternas välsignelse just på detta magiska datum.


Hon gör storstilad entré, denna dam.

Det kommer bli kanonbra.

Nu.....


...är de på BB, och jag är på väg till Han Som Ska Bli Storebror för att lösa av Tom, som är med honom nu.

*gone*

fredag 6 juli 2007

Pirateri.



Den första filmen var rolig, fyndig och lite "ny". Den andra var spexig, men med litet tunt manus.
Den tredje är längre, fullare av stunts, slagsmål och fullständigt pulvriserande av segelfartyg än de tidigare tillsammans.
Tyvärr fullständigt utan intrig eller manus, förutom en och annan fyndig ordväxling av slapstick-karaktär.

Bespara oss en fjärde, tack.



(Men sällskapet var trevligt, även om jag var lite för trött för att riktigt vara på topp)

Tant Teklas ToppenTips.


OM du har en tid att passa på morgonen: Ställ väckarklockan!



Fatta hur rubbad jag är: Jag vaknade bara en halvtimme "för sent" och var bara tio minuter sen till jobbet.
Det innebär att jag vaknade halv sex och hann med t-banan 6.10.

Utan väckningshjälp.


Jag behöver semster.

Nu.

onsdag 4 juli 2007

Int' så jävla äckligt...

Jag går, i mitt oerhört röda hår och en grön och vit klänning över Centralplan vid Centralstationen och jag ser ingen Svärdsman, men jag vet att han är där, vi har just pratats vid; han var lite tidig men...?

...och så ser jag honom i ögonvrån, jag hinner precis vända mig om innan han överraskar mig.

Han är finklädd, har den där ursnygga skjortan med det där svaga rutmönstret, den är verkligen ursnygg. Nyrakad och jag får, som alltid, lust att smaka lite på honom, så där nagga lite i kanten. Man får inte göra så, han säger att det gör ont..! *s*

Vi är som sagt lite tidiga så vi promenerar lite, njuter av den vackra kvällen - förvarnade om regn var vi, men regn slapp vi. Så går vi sedan till kvällens mål: Fredsgatan 12. En adress som är mer än bara en adress. Fredsgatan 12 är F12 och det är en av Stockholms bästa restauranger, stjärnmärkt i Guide Michelin, gubevars.

Jag har sett fram mot det här.
Länge.
Det är ju kul med mat, och ofta, när jag äter ute på restaurang tänker jag: Ja, det här var gott, men nog hade jag kunnat göra det lika bra själv... Fast det var ju skönt att slippa disken...
Här räknar jag med att bli överraskad, överraskad av nya smakkombinationer och upplevelser. Jag är fullt medveten om att jag knappast lär kunna återskapa det här där hemmavid i första rasket...

Vi visas till ett bord, får menyn och får genast allvarliga problem.
Man kan välja mellan två olika "avsmakningsmenyer" och man kan äta från a la carte-menyn och det finns så mycket som är spännande att jag antagligen beter mig ungefär som ett barn på julafton: Var i hela fridens namn ska vi börja?! Vi serveras ett glas Champagne och av tre små "aptitretare".
Tre små skedar med innehåll: En som smakade starkt av hav: salt och alger, mycket gott och klart annorlunda, spännande konsistens i munnen!
Nästa sked presenteras som något med koriander och koriander gör mig skeptisk; koriander kan lätt bli väldigt påträngande men här... tänk om koriander alltid är som det här, somrigt och gott och den sista skeden, den underligaste och märkligaste skiftade mellan salt, syrligt och sött: en syrlig och salt kräm, bland annat en vinaigrette, men också en köttig och nästan lite bränd smak med ett mycket sött russin. Förvånad blir jag, vi tittar på varandra och försöker förstå, det är underligt och annorlunda och gott och konstigt på en gång..?!

Med avsevärd hjälp från en glad och trevlig servitris lyckas vi få ihop en meny och resan börjar.

KALVBRÄSS «croutons» med svensk anklever och currymaränger
Bräss är en ny upplevelse, det har jag aldrig ätit förut. Intressant. De små curry"marängerna" är helt ljuvliga, och jag bjuder - skamlöst - en smakbit över bordet. Knappast Comme il faut!

OSTRON «diablo» med kallrökt sidfläsk
Hjälp. Vad är det här?? Vi serveras två ostron fylda med skum..!? Hur gör man nu..? Jaha... Bara att hälla i sig, som man alltid gör med ostron, jaha...
...och i munnen händer saker som jag inte är van vid. Ostron som inte bara smakar salt och hav utan rökt och lite skarpt och grönt och ...!?

SJÖTUNGA «meunière» med citron och brynt smör
Helt enkelt en mycket god sjötunga meuniere. Fantastisk, men inte förvånande. Annat än första tuggan som får mig att himla med ögonen.
Möjligtvis lite mäktigt - vi har en hel del kvar...

VAKTEL «houses of parliament» med bacon och ägg
Vakteln är mör och mycket god, serverad på de minsta bruschettas jag någonsin sett men sensationen här är den lilla äggsuffle som serveras. Vid serveringen stjälper servitören ner en rå vakteläggula i den och det hela är hel SJUKT gott.
Kanske också för att det är så överraskande: Äggåbäjkån, hur kul kan det bli?? Bacon smakar det, javisst, men också något sött och lite starkt, och jag får -allvarligt - anstränga mig för att inte SLICKA suffleformen ren.
Man gör tydligen inte sånt på såna här etablissemang.

WAGYUBIFF «sandwich» med tryffel och nashipäron
"kobe-biff" är ett annat namn för det vi här får smaka och de ligger på en bädd av päron och serveras med små vinägermarinerade shitakesvampbitar och macademianötter och kombinationen av syra och sötma är helt outstanding, och ... jo, köttet är helt sjukt gott.

SAINT MARCELLIN «au naturelle» med fikon och brödchips
Saint Marcellin är uppenbarligen en sorts brieost. Tänk så lite man vet.
Det här är den rätt som lämnar minst intryck efter sig.

PERSIKA «soufflé» med hallon och pistasch
Återigen en sufflé, nu kör man ner ett ägg med persikosorbet i den heta sufflén och det är rysligt gott. Sött, med en seg yta och pistagenötter som ger textur. I botten samlas den kalla, smälta, glassen, i den heta sufflén och kontrasten mellan varmt och kallt är rolig!

Utan någon som helst tvekan har jag ikväll ätit absolut det godaste i hela mitt liv.
Det här glömmer jag aldrig och utan någon tvekan säger jag: det är larvigt dyrt att äta på F12, men det är värt varenda krona - särskilt om man har tur nog att bli bjuden!

Vi har en underbar kväll tillsammans, jag och denne Svärdsman.

Vi avslutar vår kväll med en Irish Coffee - stan's bästa! - uppe i Gondolen.


Int' var det så jävla äckligt!




.

Bayeuxtapeten

Älvan tipsar:




Helt ... galet, fantastiskt - både tapeten i sig, och sättet att visa den på!

"Bayeuxtapeten är en berömd medeltida textil som skildrar normandernas erövring av England år 1066. Bayeuxtapeten, som är unik i sitt slag, är inte bara ett konstverk, utan även ett historiskt monument. Tapeten redogör inte bara för en historisk händelse, utan ger även en ovärderlig inblick i den medeltida människans liv och vardag. Tapeten är inte endast av intresse för historiker utan även för experter inom textilier och arkitektur, arkeologer m.fl."

Läs mer här!

I Tant Teklas Bibliotek...


...finner vi

Tatuerad Torso av Helene Tursten

Frustrerat sätter jag - bildligen - tänderna i den här deckaren, efter besvikelsen "porträtt i sten".

Man hittar en del av en styckad kropp på en strand utanför Göteborg. Det är en del av en torso, skändad och man har anledning att misstänka att det inte är en styckning av "transporttekniska" skäl utan en styckning med sadistiska och necrofila motiv. På kroppen finns en konstfull tatuering som leder polisen till Köpenhamns mer ... illustra kvarter.

Det börjar bra. En Polis jag begriper mig på, som får färg och form i min fantasi, med en familj och en hund och kollegor och sammanhang.

Men när denna polis, Irene Huss kommer till Köpenhamn är det som om författaren inte litar på sin historia, utan blir övertydlig. Över varje figur som introduceras svävar en liten skylt som beskriver vilken roll personen har, vilken schablon författaren kalkerat med. Irene beter sig naivt, och helt plötsligt kan jag inte tro på henne längre. En jättelik japan, del i den undre världen i Köpenhamns porrkvarter, blir blixtsnabbt hennes allierade (hur kan hon så självklart lita på honom mer än på sina poliskollegor?) och bundsförvant.
Samtidigt privatspanar Huss åt en god vän, vars dotter, som bor i Köpenhamn, varit lite dålig på att höra av sig. På sitt hotellrum bläddrar hon bland reklamblad för porrklubbar, får syn på en bild av flickan, som några timmar senare hittas, styckmördad även hon. (Oddsen på det då? Att Den Första Porrklubben Irene Huss ringer till är den rätta? Hur många porrklubbar finns det i Köpenhamn?! Dessutom får mördaren veta det, och bestämmer sig för att "skicka ett meddelande" till Irene Huss genom att döda och stycka flickan...?

Nä.

Det är som om författaren försöker tvinga på oss historien; för att den ska "stå ut" tillräckligt krånglar hon till den, de nekrofila styckningsdetaljerna staplas på varandra, morden blir fler och fler, mer och mer makabra och jag längtar efter en hederlig pusseldeckare med ETT mord, en polis, en klipsk hjärna och helst utan några större perversioner.

Självklart är det här en bok som sålt bra, och som är omvittnat bra. ;)

Jag är nog bara en grinkorv, som vanligt!

@@@@@

I Tant Teklas Bibliotek...



...hittar vi

Porträtt i Sten av Julia Wallis Martin

Historien är raffinerad. Dykare finner ett lik i en vattenreservoar, och kriminalinspektör Rigby börjar utreda mordet, med mer eller mindre hjälp av en pensionerad (Läs:passionerad!) kollega: Driver.

Kroppen identifieras och kopplas till ett gammalt försvinnande, Helena Warner, ett fall som Driver inte lyckats lösa på sin tid, och de personer som senast såg den försvunna, nu upphittat döda, introduceras för läsaren.

Jag får inte kläm på personerna i den här historien. Det är antagligen mig det är "fel" på, för boken är - märkligt nog! - prisbelönt, bland annat just för sina personporträtts skull. För mig faller den platt, eftersom den, för mig, mest är rörig och krånglig.

Kanske är jag bara grinig av någon anledning?

Jag vet inte.

I bokhyllan står också Fågelhägnet av samma författare. Jag vete sjutton om jag ids läsa den...


@@@@@

Sommarkväll

...och eftermiddagen övergår i kväll och solen lyckas skrämma undan en del av molnen och på altanen tänder vi grillen och halloumin svettas och tomaterna tar färg och jag beundrar Svärdsmannens fullständigt galet blommande hortensia.



Han kommer fram, tittar på mig, blomman och mitt kamerafibblande. Nyser helt plötsligt.






Skrämmer bort min fotomodell.





.

Sommarregn

..och den morgon som började så tidigt övergår i förmiddag och sedan eftermiddag och tillslut får jag kliva av samma buss och gå genom skogsdungen hem till Svärdsmannen och som så många andra dagar denna Juni har det just regnat och få blad håller regndroppar så vackert som klöver.





Det skulle vara daggkåpor eller lupiner då...

tisdag 3 juli 2007

Sommarmorgon

Den där lördagmorgonen är bara FÖR tidig, alldeles för tidig och hela min kropp YLAR inför övergreppet att gå upp, lämna sängvärmen och go'famnen för att åka tvärs över stan till plikt och ansvar och försörjning.

Men så blir det.

Jag står, blinkandes, vid en busshållplats, halvsex en lördagmorgon medan koltrastarna sjunger för mig och funderar på om det är en klok sak att göra.

Men så visar det sig att det är det ju: för hade jag varit där senare hade kanske någon annan hittat alla de där smultronen.






Lyckligt överraskar jag busschauffören med en halv näve, han är från en helt annan kultur, skrattet och brytningen han har låter underbart när jag glatt bjuder honom på de rara bären.

Den hälft jag får kvar räcker hela vägen ner till tåget.

Det blir en ganska bra morgon.

Tant Teklas ToppenTips


Köp INTE den där hårfärgen som är nästan i samma nyans som den du brukar köpa bara för att den kostar hälften så mycket.

Shit


Det är rött. Jag brukar ha rött hår. Men inte så här rött.
Håret ser ut ungefär som en peruk från Buttricks...!

Rakhyvel, någon?

Bildgåta - uppdatering.

Jo, där fick ni något att tugga i, det är uppenbart.

Lite mer hjälp kanske?




God Jakt!

Homofobi





.