Förut bodde vi intill en hårt trafikerad väg, med en rabiat, katthatande, hyresvärd som närmsta granne.
Nu bor vi på femte våningen i en betongförort.
Hon är innekatt, och trivs gott med det.
Det händer att hon följer med mig ut på promenad, då i sele och koppel.
Men nu.
Orris...
Där finns inga elaka grannar.
Där finns inga trafikleder.
Där behöver man inte forcera portar och hissar...
Där får en - till en början rätt skräckslagen - innekatt öva på att vara utekatt.
