Jo.
Jag gjorde ju det här i går morse.
Jag hade inte bråttom.
Jag hade inte ont.
Jag var sur redan från början, eftersom jag visste att de skulle skicka hem mig igen - men likväl skulle de nödvändigt ha mig att åka in.
Hela jag kändes som i sketchen: I helvitte heller, jag tar fembussen!!
Jag menar.
Jag har ju gener att leva upp till.
En får int vara blöt.
söndag 15 juni 2008
Apropå att ta bussen till förlossningen...
Etiketter:
"Bunta ihop dem"
,
865:an
,
buss
,
grisbilen
,
Lars Ekborg
RSS