Jag sammanstrålar med Fröken Underbar vid Hornstull, och så promenerar vi tillsammans från Drakenbergsparken, längs med cykelstråket förbi Zinkensdamms IP :"Åh, kära du, så många idrottsdagar jag haft här, här på Idrottsplatsen, och uppe i Tanto. Där spelade vi hur mycket brännboll som helst" och vi passerar Mariaskolan där jag gick årskurs 4-6 och vi går bort mot medborgarplatsen, genom det område som idag kallas "Södra Stationsområdet" och som för mig, som lärde mig Söder som barn, fortfarande är "nytt" och "sterilt".
Man har inte bara rivt hela kvarter utan också ändrat gatunätets sträckning. Ytterst få riktmärken finns kvar från tiden innan rivningsvansinnet. (Kanske heter det "tiden före rivningsvansinnet"?)
Men det är väl så det är, ibland rivs mycket på en gång, och då försvinner kanske mer än vad som var riktigt bra.
Samtidigt kommer något nytt istället, och mycket var sunkigt, slitet och nedgånget och antagligen bortom rimlig räddning.
Jag kliver ner i tunnelbanan och åker ut till Farsta, där min lilla Moster Bibbi bor, och vi kommer att prata om just Stockholm, och om stadens förändringar.
För hon flyttade till Stockholm från Västerbotten som sjuttonåring, det var 1946 och hon flyttade till en helt annan stad än den som finns nu.
"Jo, och vedskjutsarna på gatorna, man använde fortfarande häst och vagn till det..."
...och jag börjar fundera: Hur såg det ut där Sergels Torg ligger idag? Och hur var det innan brunkebergsåsen var så bortgrävd? Och hur såg Drottninggatan ut 1946?
