Om man med bra menar att vi träffades i tre minuter, bytte påsar och skildes åt.
Utan några hårda ord.
Utan några ord alls, nästan, men de som var, var sociala och vänliga.
Med mina oerhört låga förväntningar så är det helt ok.
Jag andas ut.
Sen att någon liten pryttel hamnat i kassen, som inte skulle vara där, och att någon annan liten pryttel saknas, det går säkert att ordna, det är ju ingen panik.
Sen hem igen, och i mailboxen hittar jag en rolig bild.
Precis så känns det, tamejsjutton!
Tack, Agneta!
