Snack eller verkstad. You do the talk, but do you do the walk?
Jag tittar på TV, Fyrans DetViKallarNyheter.
Man redovisar en undersökning man låtit göra: "Fyra av tio skulle ingripa för att förhindra våld" (Klicka fram inslaget i vänstermenyn om du inte har lust att lyssna på skiten om Tito Beltran...)
Fyra av tio skulle ingripa.
Fyra av tio vet inte hur de skulle göra
Två av tio skulle inte ingripa.
Det är sorgliga siffor. Bedrövligt att det inte är en självklarhet att hjälpa någon som utsätts för våld.
Jag bläddrar i mina gamla psykologiluntor, letar efter den där forskaren som studerade just det här... Jag hittar inte det jag söker efter annat än resultatet, som jag kommer ihåg: Ju fler som ser ett brott, desto mindre är chansen att offret får hjälp. Vi gömmer oss bakom de andra; Varför kan ingen annan ingripa?
Om någon skriker Det Brinner!! istället för Hjälp!! är det större chans för denne någon att få hjälp.
Ändå tror jag inte på siffrorna som TV4Nyheterna redovisar.
Av empirisk erfarenhet.
I Måndags kväll satt jag i en tunnelbanevagn.
I ena änden av vagnen får en tjej stryk av tre andra tjejer.
Runt tjejerna står ett helt gäng ungdomar.
I vagnen befinner sig också ca tio helt andra människor, utan någon anknytning till händelsen. Människor som helt enkelt blir vittnen till det som sker.
Tio vuxna människor ser tre tonåriga skitungar spöa en yngre tjej.
Tror ni att fyra av dessa tio ingrep?
På Facebook skapade Anton Abele en grupp, "Bevara oss från gatuvåldet". Den har, i skrivande stund, 118432 medlemmar.
Undrar om någon i den här tunnelbanevagnen är med i den gruppen?
För jag undrar ju VEM som ska bevara "oss" från gatuvåldet, och vem som ska skyddas, om nio av tio INTE ingriper, trots att tre slår en fjärde.
Nej. Vi tänder ljus mot gatuvåldet, vi bär knappar och brickor mot gatuvåldet men vi vänder ryggen till när det sker framför oss.
Nog är det ynkedom!
Men samtidigt. Man blir så ställd när något sker, något sånt sker, precis framför ögonen. Det är så fräckt: De här tre tjejerna som slog den fjärde sket fullständigt i att de hade tio vittnen. De räknade kallt med att ingen skulle ingripa, och de skiter fullständigt i att de begår ett brott. (Händelsen är rubricerad som grov misshandel)
Man blir rädd: Vad händer MIG om jag går fram? Tänk om de går på MIG? JAG kan inte försvara mig.
Man blir SKITRÄDD.
Så rädslan talar.
Handlingen tiger.
När DU ser något.
Do you do the walk?
DN: Flicka misshandlad av tonårsflickor
DN: Misshandlad flicka har pekat ut två förövare
torsdag 14 februari 2008
...talk...walk...
Etiketter:
"bevara oss för gatuvåldet"
,
anton abele
,
gatuvåld
,
gruppdynamik
,
hot
,
misshandel
,
rädsla
,
tunnelbana
RSS