Lådan.

Det började som ett skämt, något som vi sa för att skratta åt allt trassel och tjorv som tillvaron erbjöd. En besvärjelse, om att det ändå inte är så illa, att det finns hopp eller något.

Men något skedde. Jag vet inte riktigt vad, det är som om ett kugghjul här plötsligt står i det läget och det där kugghjulet där står i det läget och ännu ett kugghjul passar in i bilden och det enda som saknas är det där sista, avgörande, hjulet, som passar perfekt och som får hela maskineriet att fungera, fast det inte alls var meningen från början.



Maskineriet kommer antagligen att fungera.
Fungera ypperligt.
Men på ett helt annat sätt än jag alls tänkt mig.

Om det här blir av, är det sannerligen resultatet av en massa "tänk utanför lådan"

Och ja.
Jag gillar det.
Jag gillar idén.

Elegant, trevlig och annorlunda.