Men så blir det.
Jag står, blinkandes, vid en busshållplats, halvsex en lördagmorgon medan koltrastarna sjunger för mig och funderar på om det är en klok sak att göra.
Men så visar det sig att det är det ju: för hade jag varit där senare hade kanske någon annan hittat alla de där smultronen.
Lyckligt överraskar jag busschauffören med en halv näve, han är från en helt annan kultur, skrattet och brytningen han har låter underbart när jag glatt bjuder honom på de rara bären.
Den hälft jag får kvar räcker hela vägen ner till tåget.
Det blir en ganska bra morgon.
