...bullar.
För det måste jag verkligen ha, när jag, på en impuls ringer hem till mor. För kanske skulle man åka förbi och hälsa på, nu är det ju ett par veckor sedan vi sågs...
...och då knådar hon deg.
Alltså.
På FLERA MILS håll känner jag bulldoften - innan de ens är i ugnen..!
Är inte det fantastiskt talangfullt, så säg?
Jag är så glad över min mor, över att jag "hittat igen" henne.
Under flera år hade vi i princip ingen kontakt alls, och därefter många år av mycket ytlig och kylig relation.
Nu är det annorlunda.
Jag är så tacksam över det.
Det är ingen självklarhet, tvärtom en välsignelse, att kunna ringa till sin mor, höra att hon bakar, och glatt bjuda in sig själv på middag, och bli varmt och äkta välkomnad.
