Det krävdes en Ribbing.

...för att få mig att klicka på "Nytt Inlägg"

"Har du slutat blogga helt, eller?"

Jo. Eller kanske inte. Bara just nu. Eller så har jag det. Det är inte så gott att veta.
Livet har varit ganska mycket PÅ de senaste månaderna och steget mellan Internet-världen och den mer påtagliga har ibland känts mer än tillräckligt stort.

Det händer saker i mitt liv som är komplicerade, och ska jag skriva om det här, när det är något mycket privat?

Ska jag INTE skriva om det, och därmed faktiskt inte berätta för människor som är mina nära vänner?

Äh.
Orka.

Hur viktigt är en blogg egentligen?
Det ÄR ju inte, hur mycket man än skulle vilja, som en QS-dagbok.
Those days are gone, hur mycket vi än saknar dem.

Så jag sket i bloggen ett tag.

(Märkligt nog har jag massor av besökare fortfarande, enligt statcountern, till och med återkommande besökare?!?)

Vi får se hur jag gör i fortsättningen.

Men EN sak till ska jag faktiskt ta upp nu, som gjorde mig riktigt full i skratt.
Jag är trogen läsare av Magdalena Ribbings Vett&Etikett-spalt i DN.

Ibland är hon faktiskt fullständigt fantastisk.
Missa för bövelens skull inte kommentarerna!