lördag 31 maj 2008

Om nätterna...

...kan man sova.
Eller så kan man fylla i meningslösa listor och test.

Men inte jag, inte. Jag är hardcore.

Jag gör en andra strykning av den där bänkskivan på balkongen istället.
Stänger noga dörren efter mig, eftersom jag vet precis hur sugen på att få komma ut i friska luften Fröken Morrhår är.

Kombon nymålad bänkskiva och fyra tassar är ... inte optimal.

Luften är underbar, egentligen är det inte jag som är knäpp som är uppe, utan världen som är knäpp som sover så dags.

fredag 30 maj 2008

Att poa på.

Jo, det heter så, det jag gör. Det har inget med "poo" att göra. Nono. No bajsprat här.

Jag använder uttrycket och Fröken Underbar himlar med ögonen, förstår inte alls vad jag menar.
Det beror nog på att hon aldrig bott i Norrbotten. Kanske är det mer lokalt än så, kanske hör det hemma i Jokkmokk, jag vet inte.

När man "poar på" så jobbar man på, i lugn takt. Man dräper sig inte, man nöter uthålligt på, fixar och donar.

Precis som jag gör här, med uppackning och iordningställandet av den här lägenheten, förvandlar den till ett hem.

Det går långsamt.
Min ork är begränsad.
Min rörelseförmåga är begränsad.
Här om morgonen tappade jag en järntablett på köksgolvet. Jag suckade, och tog en ny ur förpackningen. Den andra ligger kvar, i väntan på dammsugaren. Jag ORKAR bara inte böja mig ner för något så trivialt.

Mor med man kom förbi med två gamla fåtöljer.
Snyggare möbler har man sannerligen sett men till skillnad från min kära Karlskrona kan jag ta mig upp ur dem, och det underlättar tillvaron. Den ena har kattrumpan redan adopterat. Hon sover som vore hon medvetslös.

Jag mår illa ibland, det kan tydligen bli så: hormonnivåerna slår ett nytt All Time High inför förlossning och sånt, och helt plötsligt finner jag mig själv i badrummet, vid toalettskålen. Inte riktigt vad jag har lust med, nej. Det är dessutom inte speciellt kul att ha BRÅTTOM upp ur sängen när man mest är att likna vid en strandad val.

Jo.
Jag ser ut som en vattenballong på storkben. Helt galet.
En vecka kvar till Beräknat Födelsedatum.

Det känns som om jag mest går och vankar och pustar.

Och poar på, så gott jag förmår.

Fynd

Man hittar konstiga saker när man flyttar.
Ur en bok faller en lapp, ett citat, men utan källa angiven.

Den djupaste hemligheten är att
livet inte är en process där du upptäcker
utan en process där du skapar.
Du upptäcker inte dig själv,
du skapar dig själv på nytt.
Försök därför inte ta reda på vem du är,
försök istället att bestämma vem du vill vara.

Looks.

Vi sågs igår.

Jag hade glömt hur snygg han är.
Nej, det ändrar ju inget.

Men det stack till lite.

fredag 23 maj 2008

ARP


Address Resoulution Protocol.

Ett av alla protokoll i den så kallade IP-stacken.
TCP är ett annat, mer känt, FTP ett tredje, HTTP ett fjärde. Du känner säkert igen förkortningarna, även om du inte riktigt vet vad de betyder eller innebär.

Ett protokoll är helt enkelt ett "språk", ett sätt för t.ex. datorer eller program att kommunicera med varandra.

Alla de här olika språken i IP-stacken är nödvändiga för att en dator ska kunna kommunicera med Internet. Det finns andra nätverksprotokoll-uppsättningar än IP-stacken, men de fungerar inte just på Internet, utan bara i lokala nätverk.

Vill man surfa är det IP-stacken som gäller. (IP står för övrigt, inte så förvånande, för Internet Protocol)

Olika protokoll har olika funktioner, alla är nödvändiga för att du ska kunna spela ditt World of Warcraft, shoppa böcker eller skivor, läsa eller skriva bloggar eller chatta över msn.

En grundläggande förtusättning för det är är att du, eller snarare din dator, har en IP-adress.

Utan IP-adress - TJI SURF.

Hur får man då en ip-adress?

Jo.

Din ISP (Internet Service Provider, exempelvis Telia, bredbandsbolaget eller i mitt fall Comj*vl*Hem) har en DHCP-server (Dynamic Host Configuration Protocol), och en DHCP-server har som enda funktion att hålla rätt på lediga och upptagna ip-nummer, och dela ut dem till höger och vänster. Poängen med en DHCP-server är att man slipper ha en stackars liten tekniker som håller rätt på att Nisse på Storgatan 12 vill ha ett IP-nummer, och förse honom med det - istället sker det hela automagiskt.

Men hur vet då DHCP-servern att Nisse (eller snarare hans dator) vill ha ett IP-Nummmer?

Jo, lite förenklat: När Nisse startar upp sin dator och vill ansluta till Internet så går det ett litet vrål, en ARP-förfrågan från Nisses dators nätverkskort/bredbandsmodem/whatever ut genom nätverkskabeln: Ett "Hallå Världen! Jag, Nisses nätverkskort med mac-adress xxxxxxx, vill ha ett IP-nummer! Är det någon som hööör mig?!

Då svarar en DHCP-server: Hej Mac-adress xxxxxxx, jo, här har du ett ip-nummer, det kan du använda, varsågod, ha en kul surfstund!

...och lyckan är gjord, du kan porrsufra, fejsbooka, leta bombrecept eller vad du nu hade för obskyra planer.

Det här är alltså något mycket enkelt.

För alla utom för ComJ*vl*Hem.

För dem tog det två veckor att ordna.



Men varför sura.

Nu ska jag starta bloglines och kolla hur många tusen olästa bloginlägg jag har.

lördag 10 maj 2008

Futtigheter.

Jag är så välsignad.
Jag har sån tur.

Ordet "Tack" är så futtigt, räcker inte alls till.

Men jag säger det ändå.

Tack.

Tack Gigjoe, Tack Aquaricat, Tack Arne_Duck, Tack Lothiriel, Tack kära SysterYster.

Nu är mitt hem flyttat.
Den gamla lägenheten i Norsborg är tom.

Min rygg värker, mina ben är svullna, och vad fogarna säger kan ni säkert gissa och om en kvart eller så så ligger jag till sängs och jag tänker INTE gå upp tidigt i morgon bitti.
I morgon tänker jag dessutom ta det mycket lugnt, och inte stå, gå, packa upp nästan alls.
I morgon ska jag vila.

Men utan er, hur hade det då gått??

Futtigt ord, det där "Tack".


(Ja. Det är mycket skönt att kunna låsa om flyttkaoset, kartongstaplarna i nylägenheten och åka hem till Mamsen, till katten och en bäddad säng, en fullständigt kaosfri miljö.)

torsdag 8 maj 2008

Om nätterna...


kan man sova. Eller så gör man något annat. Snappar upp en bokenkät hos Drottningen och Josh exempelvis.
Man kan göra på så många sätt. Sova. Blogga. Packa flyttlåda. Ja, möjligheterna är oändliga så här vid halvfyratiden på morgonen.
(Eller är det natt fortfarande? När börjar morgonen egentligen?)

1. Vilken bok läste du senast?

Jag är notorisk multiboksläsare. Ofta en pocketbok på tunnelbanan och något inbundet hemma. Precis just nu är jag mellan pocketböcker, eftersom Anne Holt-deckaren tog slut häromdagen. Nu är jag irriterad eftersom jag tänkt läsa dem i ordning, böckerna om Hanne Wilhelmsson, och så har jag inte 2:an. Måste fixa.

Jag flyttpackar för stunden, så den inbundna boken har jag råkat packa undan. Inte helt praktiskt eftersom konsekvensen av det är att jag nu inte har något att läsa ALLS. Vad det var för bok då? Jo, en bok om mental träning och förlossningar, av .. Anna Wihlby, eller något, vad hon nu heter. Och nej, det är inte det bästa jag läst, den läser jag nog mest för att alla säger att den ska vara så bra. (Ja, det har blivit mer norsk deckare på sistone!)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Ja, jag läste ju som sagt Blind Gudinna nyss, och har då fått i sinn att jag ska läsa Saliga äro de som törstar - som jag inte har. Och som är några år gammal, så vi får väl se om jag hittar den som pocket någonstans. *muttrar*

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Jag vet faktiskt inte. Antagligen manliga, eftersom världen nu ser ut som den gör.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Nä. Om en bok är bra kan jag irriteras över att den tar slut för fort.
Om den inte är bra har jag en tendens att råka börja på någon annan bok, och så blir den bortglömd...


5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Ja, precis så. Författare som jag vet att jag gillar ligger ju bra till.
Barbara Voors har skrivit många riktigt bra böcker - men hennes senaste bok Islossning fastnade jag inte för.
Men jag ska ge den en chans till, tror jag.
Hjalmar Söderberg läser jag med förtjusning om och om igen, Doktor Glas och Den allvarsamma leken är ständiga favoriter.

6. När blir en bok för lång?
En konstigt ställd fråga. När den inte är bra är den för lång. Jag sträckläste för många år sedan James Clavells Virvelvind, och den var tryckt i typiskt bibeltypsnitt på silkestunna blad, ändå en god bit över tusen sidor. Inte för lång.
Vad som helst ur Sidney Sheldons produktion: Max tio sidor ;)
(Jo. Jag läste, och tyckte om Sidney Sheldon - när jag var fjorton.)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Det beror på.
Vissa böcker är så ohyggligt taffligt översatta att man blir alldeles TRÖTT. Ett exempel på det är Tom Clancys thrillers, som innehåller en hel hög riktiga vansinnigheter. Man kan i och för sig se det som humor men egentligen är det ju bara tragiskt.

Jag har, trots att jag är medlem i Forodrim inte läst den nya översättningen av Sagan Om Ringen. Jag har läst den gamla åtskilliga gånger, och på engelska flera varv, jag tycker att det räcker så - men vem vet, rätt som det är så sitter jag och hänger över luntorna igen! *s*

Jag köpte vid något tillfälle någon av Colin Dexters böcker om Kommisarie Morse på engelska, och fick se mig besegrad. Där räckte inte min engelska till - och så sopig är den inte. Det är helt enkelt en författare som använder en himla massa lite mer ovanliga ord.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det tror jag inte har hänt någon gång...
...men det finns böcker som jag rekommenderar. Både fackböcker och skönlitteratur.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Ofta råkar jag då börja på någon annan bok, och så blir den tråkiga lite bortglömd och sen händer inte så mycket mer dramatiskt med den. Ibland ger jag bort böcker jag inte gillar, antingen till goda vänner som verkar mer intresserade av dem, eller via Bookcrossing.
Det är ju bara dumt att de ska stå och ta plats i min (överfulla) bokhylla...

10. VIlken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Min bokhylla är ganska ordentligt blandad.
Jag har ju en svaghet för ond bråd död, naturligtvis, men irriteras över hur många av alla "deckardrottningar" som borde bli vid sin läst och (journalister, läkare, jurister, allt vad de är) ge sjutton i romanandet. Jag är svag för genomarbetade personporträtt i böcker och är svårt allergisk mot ytliga schabloniseringar.
Ofta är de första böckerna en deckarförfattare bäst, sen kör de samma koncept gång på gång: någon snöar in på seriemord, en annan på underliga sekter, en tredje på styckningar. Jag gillar att bli överraskad, så det där är trist.

Jag har också en ganska ordentlig hög med historisk litteratur, jag läser en hel del om Medeltiden, och då förtjänar Dick Harrison att nämnas. Och ja, jag har läst Arn-serien och den är inte alls tokig, särskilt inte när den tangerar ett annat litet specialintresse jag har: Religion. Där kan man gärna nämna Karen Armstrong, som skrivit mycket bra och intressant, om än inte alltid helt lättläst. Jonas Gardells bok Om Gud är också mycket mycket bra.
En annan bok jag gärna återkommer till är Göran Rosenbergs Plikten, profiten och konsten att vara människa.

Nu, när jag packar inför flytten har jag slängt (Ja SLÄNGT!!) ungefär en halv KUBIKMETER blandad, föråldrad datorlitteratur. Saknar jag INTE. Diverse Resoucekit till ditten och datten, drygt hälften Microsoftrelaterat, en hel det Netware, och en massa annat junk. Tasta siiiten port!!

Märkligt nog, med tanke på att jag som sagt är med i Forodrim, är jag inte det minsta förtjust i Fantasy eller Science Fiction.
Jag har försökt ge mig på någon av de där evighetslånga sviterna med drakar, prinsessor och demoner, men jag kroknar obönhörligen någonstans efter femtiotalet sidor. Klappkört!

När jag sitter här och funderar över vad det är jag egentlgen läser, vrider jag på huvudet för att titta i bokhyllan.
Den är helt tom.
Det är en mycket märklig syn.
Bakom min rygg, mot den andra väggen i vardagsrummet står alla lådor uppstaplade...
Men om någon vecka eller så är ordningen återställd igen.

...och ja. Jag är romantiker. Jag drömmer om att ha ett riktigt bibliotek, ni vet, högt i tak, platsbyggda bokhyllor med en sån där liten ball stege så att man når ända upp (eftersom det som sagt är 4.50 i takhöjd, sköna fåtöljer och en brasa. Okejdå. Braskamin. Men med glasluckor, så man ser elden.
Massor av böcker, om allt möjligt, men ordentligt sorterat så man hittar!

tisdag 6 maj 2008

Muckarkam.

Kanske är det dags att plocka fram en muckarkam nu, eller ett måttband att massakrera.

Idag är det den 6 maj.
Enligt ultraljudet är skorven beräknad till att födas den 6 juni.
Det är en månad dit.

En pyttig månad...


På lördag kommer killarna för att hjälpa mig att flytta.
Jag ligger bra till med packningen, mycket tack vare gott sällskap.

Ikväll har Fröken Underbar burit tomkartonger hit till mig, och sedan klättrat omkring som en apa och monterat ner gardinstänger och diverse annat som skruvats fast högt i väggar och tak...

Det börjar kännas som att mycket mycket är packat. En del är kvar, men det känns ändå som att jag har det mesta under kontroll.

Jag kommer att hinna en hel del i morgon och på torsdag, och på torsdag kväll åker jag hem till mamsen och lämnar Fröken Morrhår där, så hon slipper vara med under lördagens flyttkaos.

Idag var jag också och visade upp mig hos barnmorskan. Alla värden är som de ska, följer normalkurvor och vi är helt överens om att jag mår förträffligt, förutom just foglossningen - och den håller Damen med Nålbreven i schack.
Jag är försiktig, undviker alla lyft, trappor, uppförsbackar och andra otrevligheter jag kan. Åker buss långa omvägar för att slippa gå.

En månad kvar.

Hoppas jag.
Det vore åtminstone bra om jag hinner packa upp mitt hem :)

...eller så blir det en evighetslång väntan många många dagar över tiden.

Time will tell...

lördag 3 maj 2008

*pust*

Det här är jobbigt.
Jag packar några lådor, sen sätter jag mig att vila.

Först några lådor med böcker, de som får stå kvar på golvet, för de lyfter jag inte. Sen någon låda med något "mellantungt", som kan stå på de två boklådorna. Och sen två relativt lätta lådor, t.ex. kläder eller så. Jag staplar dem fem i höjd, för att jag själv ska få plats att gå här hemma.

Katten smyger omkring och undrar vad som står på. Undersöker halvfyllda kartonger, leker med framskrämda småsaker som dyker upp.

Det känns stundtals en smula övermäktigt, jag blir så fort trött, sitter och vilar mycket, badar varje kväll för att lindra glappet i fogarna, så att jag håller ihop nästa dag också.

Men samtidigt är jag så glad över den nya lägenheten, den är fin, ligger så bra till, det där blir så bra!
Jag är också så oerhört tacksam över denne Gigjoe, som hjälper mig: fixar hyrbil, åker och hämtar pirra, donar, trixar. Nästa helg kommer han, Aquaricat och Arne_Duck och bär. För inte kan jag göra det, det går ju inte.
De kommer bära, lasta, lasta ur, bära än mer, och till nylägenheten är det en halvtrappa upp, ingen hiss... Jag vet inte riktigt hur jag ska tacka dem.

Och i morgon kommer Jeez och hjälper mig fylla lite lådor, och på tisdag kommer Fröken Underbar. Henne tänker jag skicka upp på stolar och bord, för att skruva ner gardinstänger, hyllor och sånt.
Jag törs inte klättra.


Det är lite märkligt, det är tydligen en bieffekt av foglossningen.
Foglossning beror på ett hormon som heter Relaxin, och det påverkar självklart inte bara fogarna i bäckenet utan hela kroppen.
Jag är mer överrörlig än någonsin, när jag går nerför i trappor håller jag i ledstången på riktigt för jag känner att kroppen inte är riktigt pålitlig. Jag är rädd att ramla. När jag badar blåhåller jag i mig när jag kliver i och ur badkaret, livrädd att halka, och mobiltelefonen ligger inom räckhåll, räckhåll även om man ligger på golvet med en stukad fot...

...och om det här är tungt att göra nu, hur skulle det då inte vara att göra om två månader, med en nyföding på armen??
Nej, det är nog tur att jag ändå får det här gjort innan det är dags!

Och det sista då, det värsta av allt. Urstädningen av gammellägenheten.
Jo. En underbar älva kommer till min räddning. Hon tycker dessutom om att städa. (?!)
Jag hoppas att hon avslöjar den hemligheten för mig, hur blir man som hon, hur tänker man då??

Jag hoppas bara att jag hinner packa upp mitt hem - jo, då får jag också hjälp, av kära stora lilla syster! - innan skorven gör entré.

Nu ska jag bada!

torsdag 1 maj 2008

"Trubbel"

Jag packar, river i skåp och lådor, slänger, gallrar och sparar. Hittar sånt som legat gömt, och lägenheten blir mer och mer fylld av kartonger och kaos.

Somligt jag hittar påminner om andra tider, andra liv jag levat, jag har ju gjort så; levt olika sorters liv under olika perioder.



En tjock bunt med vackert tyg, tyg från handelsgillet, som jag köpte till dig, en fin tunika skulle det bli. Jag hann aldrig sy den, här ligger tyget kvar...

Jaja... Det får ligga till sig, sen får jag fundera ut vad det kan bli av det istället. Det är inte mycket nog för en klänning till mig, men en surcôte räcker det nog till.

...och ett foto på en blåsippsbacke i Farstatrakten, ja, det var också en välsignad stund, något att noga minnas och vårda. I min lycka över överflödet av blåsippor lägger jag mig mitt i det blå havet och bara låter mig översköljas av våren, av stunden och mannen som står på stigen väljer, väljer att lägga sig intill mig och dela upplevelsen, istället för att bara vänta ut mig.
En ovanlig man.

...och den där träkosan.
Idag är den en sockerskål, men den är mig kär, den kommer jag behålla genom alla flyttar, handen som snidade den var en god och klok hand...


...Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar,
och ta vårt liv och mina katter som de är...